Inför Norrby: ”Tjongy” Jönssons badtofflor på!
Eller kan vi få se lite finlir, HBK?
Jag kanske borde sluta skriva redan här. Innan Himlen blir för grå eller folk kastar sig över tangentbordet och undrar hur jag kan vara så elak mot vuxna män som har betalt för att sparka på en boll. Men jag fortsätter. Har egentligen inte så mycket att förlora mer än att tvingas avgå och hoppa fallskärm över ett Örjans vall som gått från ospelbar till ”en av Sveriges grästätaste” på knappt två veckor.
I stort sett sedan Tommy Jönssons glansdagar har jag ”fascinerats” över hur svårt HBK oftast haft att få igång ett eget spel. Eller ja, säg sedan tiden strax efter Alfonso Alves skrattandes kunde räkna hem sina ”luvas” på en solig strand i Brasilien då. Den låååånga bollen från ”Tjongy” upp emot planens sista tredjedel – den funkade väl en gång på 20 om man ska vara snäll. Men lugn och fin nu. Detta är självklart ingen kritik mot Tommy Jönsson, en av de finaste mittbackar vi haft i föreningen (t o m iklädd badtofflor som väl egentligen är ett par sandaler?), utan en beskrivning av ett dysfunktionellt anfallsspel som blir en effekt av att något inte fungerar. Att rörelsen är för dålig eller att man inte tar de löpningar man ska? Inte följer sin matchplan eller helt enkelt inte har förmågan?
Om jag inte är fel på det så var startelvan i matchen mot Degerfors till 100 % ny i jämförelse med den i premiären i Superettan 2016 och tränarkonstellationen jämfört med då är också helt ny. Ändå såg spelet mot ”degen” skrämmande likt ut just 2016 (vilket i och för sig kan ses som ett bra tecken eftersom det året ändå slutade i en total eufori). Vi spelar halvdassigt men avgår med segern ändå! Sådant karakteriserar bara en äkta vinnare? Men för att gå tillbaka till grundfrågan så tycker jag att oavsett tränare och spelarmaterial så har HBK de senaste 10-15 åren haft problem med att bygga ett eget spel (år 2014 är det lysande undantaget och det har funnits perioder då det sett bättre ut). Är det Roys ”brittfilosofi” som fortfarande sitter grundmurad i väggarna trots renoveringen? En spelidé som var framgångsrik då men inte längre funkar idag.
Jag såg glimtar av matchen Jönköping-Landskrona och tänkte ”va fasen, det här lagen kan ju kombinera sig fram till målchanser på ett helt annat sätt”. Men det är klart, det var ju på konstgräs och HBK spelade för första gången i år på gräs. Kanske hann ”Fagges” gräsallergi smitta av sig innan han försvann till byggbranschen? Jag vet inte. Men jag vet att jag skulle vilja se ett HBK som inte bara vinner sina matcher på individuella glansnummer och en slags inneboende kvalitet att ”vinna som ett topplag” trots att spelet inte fungerar. Och ja, jag vet att HBK aldrig varit något ”possession-lag”. Men ett snabbt och effektivt omställningsspel á la ”Robban och Selakovic” kan också vara vackert - även om nu detta var långt innan någon (eller åtminstone jag själv) kunde stava till ”tiki-taka”.
Men visst. Vi tog med oss en blytung trea från en erkänt svår bortamatch i Värmland. Det bristfälliga spelet var en effekt av att HBK snodde åt sig en tidig 2-0 ledning och lade sig på försvar? Kanske. Fast jag tycker inte att det är för mycket begärt att få se lite bra fotboll också för kvaliteten borde finnas där – mindre namnkunniga lag än Halmstad kan få bollen i rullning. Måhända är det så att glappet till de bästa i Europa har växt, men min bild är ändå att kvaliteten på svensk elitfotboll har höjts ganska rejält på senare år. Det finns betydligt fler spelskickliga lag och fartfyllda matcher än för säg 10-20 år sedan och vi behöver hänga med i den utvecklingen. Att kunna bygga sitt spel efter en tydlig filosofi blir ännu viktigare med begränsade resurser, speciellt med en allsvensk comeback i åtanke.
Så det är dags att steppa upp, HBK! Mot Norrby vill vi få se ett rörligare, mer varierat anfallsspel enligt den spelfilosofi som Igor Krulj faktiskt gav ett smakprov på under slutet av fjolårets allsvenska. Bort med tunga, stabbiga ben och stereotypa rörelsemönster. In med fart och fläkt och patenterade kombinationer. Av med badtofflorna och på med Kevin de Bruynes välsmorda läderdojor som smeker bolluslingen medhårs efter marken.
Då kommer också Halmstads Bollklubb att avgå med segern - i vår sedan länge efterlängtade hemmapremiär.