Inför Örebro: arga snickaren och nyutvecklad gräsallergi
Under fredagen kan den slutliga spiken slås in i HBK:s allsvenska kista för 2018. Halmstad åker med största sannolikhet ner i SuperEttan - antingen idag eller senare. Men med ”Sead-miljonerna” på fickan är det mer än någonsin givet att man ska studsa tillbaka direkt igen? Nej, riktigt så enkelt tror i varje fall inte jag att det kommer att bli.
Istället för en fortsatt etableringsfas får man nu åter lägga kraft på att försöka ta sig tillbaka till finrummet och det sliter så klart - både organisatoriskt och mentalt. Visst ger de ”35 miljonerna” bättre förutsättningar än förut men samtidigt så tappar man i runda slängar 10 Mkr i bidrag från förbund och TV-pengar jämfört med allsvenskt spel. Och jag tror ju knappast att Klubben kommer att ”chansa” bara för att man nu har pengar på banken utan det är sedvanlig organisatorisk omställning efter ”S1-sviden” som gäller. I och med dessa (numera) upprepade omställningar förlorar man också i kontinuitet för hela verksamheten. Frågan är också vad det betyder för klubbens självbild och identitet? Från tidigare etablerad allsvensk förening till ett numera lindansar- och jojogäng. Med ett devalverat varumärke blir det ju inte heller lättare att attrahera de välbehövliga och etablerade spelarnamnen. Så resan tillbaka kan bli lång – och den lär inte underlättas av att vi nästa år troligen får tampas med en storklubb som Helsingborgs IF.
Den uttalade strategin om att i framtiden vara mer ”självförsörjande” är tydlig och bra men samtidigt gav Olof Lundhs krönika häromdagen en ”aha-upplevelse” för alla oss som mest tänker på Malmö FF som stora, stöddiga och rika – man är även bäst i landet på talangutveckling! Fem spelare i startelvan senast var fostrade i MFF och på bänken satt ytterligare två. När allsvenskan drog i gång i våras hade man elva spelare i en trupp på 24 som var egna produkter. Och då var det dags för ”pudelns kärna” igen i bemärkelsen att talangutveckling i första hand INTE handlar om att flytta upp unga spelare i A-truppen. Det måste leda någon vart också.
Men innan det är dags för arga snickaren att dunka dit de sista spikarna i HBK-kistan väntar match mot ”the crazy gang” från Örebro. Här varvas hemmaförluster mot AFC med dito vinster mot de nykorade svenska mästarna – kort sagt: det svänger i Närke! Vilket humör örebroarna är på idag det återstår att se.
Oavsett så ser jag fram emot nästa års potentiellt fantastiska Superetta med – som det ser ut nu – idel klassiska lag på ”en armlängds avstånd” och med en överhängande risk för nyutvecklad gräsallergi. Och hur det än går så är i varje fall en sak säker: kärleken till Klubben består.