Inför Sundsvall: ”Sellas” sista strid
Söndag 10 november får HBK en ny möjlighet att rädda det allsvenska kontraktet. Samtidigt är det sista gången vi har chansen att se Stefan Selakovic i Halmstadtröjan. Det slutar där allting en gång började - tack för allt, Stefan!
Förra söndagen var det verkligen upplagt för fest. Halmstad hade jobbat sig till en lite oväntad möjlighet att fixa det allsvenska kontraktet. Hur det slutade vet vi. Det som förvånade mest i matchen mot BP var ändå hur lite HBK vågade gå för segern. Jag hade förväntat mig ett lag som tryckte plattan i mattan från start för att kunna fortsätta rida på den positiva vågen och utnyttja det psykologiska övertag man borde haft. Istället 0-1 efter åtta minuter och den fördelen var snabbt försvunnen. Har självklart förståelse för att ”det tredje alternativet” - risken att även kunna åka ut direkt om man blottade sig för mycket - hämmade spelarna. Men inte heller efter att Djurgården kvitterat Östers ledning i mitten av andra halvlek fanns det någon större attackvilja. Riktigt svaga insatser av Jesper Westerberg, Fagercrantz och Stefan Selakovic lämnade också en hel del frågetecken inför första Sundsvallsmötet.
Lite överraskande var Selakovic petad i onsdags. Överraskande på så sätt att just han var petad som varit given hela säsongen. Westerberg och Fagercrantz var däremot kvar och att Jens i vanlig ordning inte gjorde några större förändringar var INTE överraskande. Att ”Jeppa” fick spela skulle ändå visa sig direkt avgörande för poängen i Sundsvall – förutom en riktigt bra insats assisterade han till kvitteringsmålet. Men vad ska man säga om stackars Marcus Antonsson? Han gjorde mot BP något som varken Boman eller Baldvinsson gjort på hela året – två mål i en och samma match – men får aldrig chansen från start. Mikael Boman har varit bäste forward under säsongen men i de senaste matcherna har han sett tung ut. Baldvinsson verkar däremot ha en motsatt formkurva och jag hade gärna sett honom tillsammans med målfixaren Antonsson på söndag. Men sannolikheten för att detta ska inträffa är väl ungefär lika stor som att Halmstads politiker tar förnuftet till fånga gällande arenafrågan. Jens har en mycket tydlig uppfattning om vad som är hans förstaelva och det ska mycket till för att ändra på denna. Det är synd att spelare i form (läs även Viktor Ljung) inte ges större möjligheter. Den fingertoppskänslan (eller avsaknaden av) kan bli direkt avgörande för den fortsatta allsvenska existensen.
Mötet i Sundsvall lämnade ändå en god eftersmak. Halmstad kändes numret större även om Sundsvall inte var ofarligt. 1-1 ger klubben goda förutsättningar inför returen (Sundsvall måste göra mål) även om HBK borde vunnit efter Gudjón Baldvinssons snygga kvittering. Känslan är alltså bra men det som gör det hela obehagligt är att allting ska avgöras under en och samma match. Och i EN match kan allting hända. Vinn eller försvinn. ”Take it or leave it”. Det är nu det gäller, från och med söndag 10 november ges inga andra chanser.
Halmstad lär nog mönstra samma startelva som senast med den reservationen att ”farbror Selakovic” fått tid att återhämta sig efter kraftansträngningen mot BP. I så fall blir det sista gången vi ser ”Sella” i HBK-tröjan eftersom Stefan nu bestämt sig för att lägga skorna på hyllan efter säsongen. Men Jens lär nog inte ändra på det lag som fungerade så bra uppe i Sundsvall. Selakovics ersättare Kristin Steindórsson gjorde därpå en mycket bra match. Men jag hoppas att Stefan får ett värdigt avslut och åtminstone får chansen att komma in och avtackas av Halmstadpubliken. Även om hans återkomst inte riktigt blev vad i alla fall jag förväntade mig så är han för alltid ihågkommen för sina insatser vid det underbara SM-guldet 1997 och som den store guldmakaren 2000.
Kritiserade Jesper Westerberg tog en gruvlig revansch senast och lär också sitta säkert till på söndag. I övrigt kändes försvaret stabilt och på mitten har Andreas Landgren växt ut till en klippa i de senaste matcherna. En förhoppning inför nästa säsong är att Halmstad knyter honom till sig på ett längre kontrakt. Kan klubben bara bli kvar i Allsvenskan finns det nog hyfsade förutsättningar för detta. Frågetecknet på mitten tycker jag är Kristoffer Fagercrantz som åter verkar ha drabbats av sin ”hösnuva”. När får vi åter se den ”Fagge” som var så bra förra hösten och briljerade i premiären mot Malmö?
Och på väg hem från sin sanslösa succé i U17-VM är hela turneringens skyttekung Valmir Berisha. Hur HBK kunnat missa att erbjuda honom ett A-lags kontrakt är en gåta. Flera av hans landslagskamrater har ju redan debuterat i Allsvenskan och i ”bättre” klubbar än HBK. Men framgången verkar inte ha stigit Berisha åt huvudet utan han pratar om att han kanske hinner hem för att sitta på bänken på söndag. Och det hade onekligen varit en joker att kunna kasta in en avgörande match!
Trolig startelva HBK (4-4-2):
Lukic-Westerberg-Liverstam-Magyar-Silverholt-Blomberg-Landgren-Fagercrantz-Steindórsson-Baldvinsson-Boman
Sundsvall lär säkert göra några förändringar jämfört med startelvan senast. Kan tänka mig att en spelare som Pa Dibba får chansen när laget måste framåt och göra mål. Annars är det nog en kille vid namn Simon som Halmstad måste se upp med till Helgen. Simon Helg låg bakom det mesta av Sundsvalls offensiv i onsdags (en spelartyp som Halmstad skulle behöva?) och var även nära att näta vid ett tillfälle i första halvlek när han TILLÄTS komma fram alltför lättvindigt i mitten. Sådant ”slackerspel” har Halmstad inte råd med på söndag om den allsvenska existensen ska behållas. Sundsvalls Tidning rapporterar dock att Helg skadade foten i första matchen och är osäker startande i returen. Även charmören Kevin Walker uppges ha tränat rehab för sitt onda knä men lyckades trots det röra sig ovanligt mycket på scen under fredagens Idolframträdande. Hm…
Sundsvall reser söderut under lördagen för att få träna på riktigt gräs. Själv reser vi norrut på söndag för mental uppladdning och en andra chans. Se you at Freddie´s.
