Krönika: 0-0 men ett HBK att vara stolta över
Trots allt ett stort fall framåt på skräckarenan Domnarsvallen.
Första 35 var nog det bästa jag sett HBK spela på…ja jag vet faktiskt inte hur länge?
Så jag var inte helt fel ute när jag trodde att Halmstad konstgräset till trots skulle kunna bjuda upp ganska bra till dans på Domnarsvallen. För de spelmässiga tendnserna i uppstarten har ändå varit ganska tydliga. Problemet var bara att idag var det inte Rasmus Wiedesheim-Gol (ganska osynlig överlag) som fick lägena. Och det kan ju så klart ses som ett svaghetstecken.
Ändå kan man inte låta bli att älska Mikael Boman och hans eviga slit. Men inte heller idag fick han den utdelning han var värd. Istället utbytt i andra halvlek efter en stenhård Brageboll mitt i planeten. En ganska otacksam dag på jobbet med andra ord. Enligt Magnus Haglund verkar det dock inte vara någon större fara med Boman.
0-0 borta mot Brage är så klart ett helt OK resultat på förhand med den historiken. Men idag kändes det inte som något annat än en besvikelse.
Även om det också kunde blivit 0 poäng om Joseph Baffos slängbrytning hade träffat någon decimeter lägre än Malkolm Nilssons målribba. Och 7 poäng på fyra matcher borde varit åtminstone någon till men egentligen spelar det inte så stor roll.
Det som spelar roll är att vi äntligen får se ett HBK med ett riktigt gediget grundspel som verkar innehålla de flesta ingredienser som kännetecknar ett topplag. Utöver första halvleks chanskavalkad visades även prov på ett uppoffrande försvarsspel när Brage kom i sina snabba omställningar efter paus. Här släpps ingen jäkel över bron i onödan vilket tre raka nollor också vittnar om.
Så trots en viss besvikelse kan jag inte säga så mycket mer än att det jag sett av Halmstads BK:s serieupptakt lovar gott inför framtiden. Idag tycker jag vi har ett HBK att känna stolthet över. Så hatten av för ett bra jobb av Magnus Haglund och grabbarna.
Och det där Nissandoppet har väl alla redan glömt?
