Krönika: 100 %
Ja så har det då äntligen hänt! Inte ens Lotta Enberg kunde gjort det bättre. I marschen tillbaka mot Allsvenskan övertygar Halmstad inte helt men någonstans andas det ändå kvalitet.
En annorlunda ”Laban-feeling”: ännu en gång 1-0 till HBK efter dryga minuten men denna gång med känslan om att utgången skulle bli en annan. Alexander Ruud Tveter tryckte in ledningsmålet efter tveksamheter i Trelleborgsförsvaret.
Därefter tappade klubben återigen initiativet och jag vet inte om det berodde på det tidiga ledningsmålet men - ofta tvåa på bollen och skåningarna verkade ha hur mycket tid som helst med densamma.
Men mitt i vemodet: Andreas Bengtsson med en lysande tunnel, spring i benen på vänsterkanten, inspel till Fredrik Olsson och avslut i öppet mål. Hur orättvist som helst.
Sedan: Olsson igen, nergjord i straffområdet och fram kliver…en 16-åring helt utan nerver! ”Smack” intill vänstra stolpen och låt oss säga ett 100-procentigt utfall för HBK i första halvlek! Och nej, jag tänker inte skriva 110 för det kan nämligen aldrig bli mer än 100.
I halvlek filade tränarna Jönsson och Winqvist på en ”non agression agreement” men det tog för lång tid att få den godkänd i Bryssel. Så sista 45 fick spelas ändå. Och om HBK stundtals kändes aningen svajiga i första halvlek så hade man full kontroll i andra. ”Texas” Silverholt träffade ribban och Fredrik Olsson rann igenom på ett friläge. Det kunde blivit mer men vi får vara nöjda.
Den (av mig) tidigare hyllade Junes Barny har nu mest trampat vatten i ett par matcher och jag har funderat på vad Antonio Rojas egentligen tillför. Idag fick jag svaret: aggressivitet, bollvinnande och ett evigt löpande när många andra mest stod still i första halvlek.
I marschen tillbaka mot Allsvenskan övertygar Halmstad inte helt men någonstans andas det ändå kvalitet att man tar en komfortabel seger idag och med lite flyt faktiskt kunde fått med sig någonting även från Uppsala.
Så jag öppnar en ”kall en” (ja, du har rätt, Filip) och känner mig ganska så lugn.
Skål tamejfan!
