Krönika: A working class hero is (still) something to be
Som förklaringsfaktor till den svaga supporterkulturen i Halmstad?
Frågan har ställts ett antal gånger och är ständigt aktuell: varför är supporterstödet så svagt i Halmstad jämfört med andra mellanstora svenska städer som t ex Borås, Helsingborg, Norrköping och Örebro?
Jag laddar in den där gamla DVD-skivan från säsongen 2004 och får en ”oh shit liksom” upplevelse som heter duga: s-tan vad folk det var på Örjans och vad stor klacken är! På något sätt definierar väl det så klart supporterskapet i allmänhet men kanske det i Halmstad i synnerhet – allting är ju så mycket roligare i framgång. Sedan finns alltid den där pålitliga kärnan som för det mesta ryms i en minibuss men det där stora engagemanget för Halmstads Bollklubb, ”drivet”, var finns det? En vän till mig som gick på gymnasiet i Halmstad runt Millennieskiftet har berättat att på den tiden var det ”coolt” att stå i klacken. Jo, men det rimmar ju också ganska bra med att det är i framgång som stödet är som störst – inte lika coolt att stå där nu kanske? Så vad är det med den där ”Halmstadmentaliteten” där det ofta känns som att det där riktiga engagemanget saknas?
Hade funderat en hel del på det där tills jag för en tid sedan kom och tänka på fotbollens tydliga förankring i arbetarkulturen och det kändes som om något föll på plats. Borås och Norrköping är typiska industristäder där textilindustrin tidigare varit dominerande. I Örebro grundades de första skofabrikerna redan i slutet av 1800-talet och man har även haft ett pappersbruk och en välkänd kexfabrik. Idag är samtliga dessa industrier nerlagda men här finns å andra sidan idag stora företag som Atlas Copco och SJ:s verkstäder. Helsingborg, med sin tydliga uppdelning mellan norr och söder, känns också som en stad som ganska starkt präglas av arbetarkultur och har historiskt sett haft stora industrier inom kemi och läkemedelstillverkning. Storstäderna då? Jodå, Malmö är (var?) en klassisk arbetarstad med sin tydliga förankring I varvsindustrin liksom Göteborg där Veiron drar igång svarven tidigt i ottan. Även om storstäderna, med sin naturliga större supporterbas, egentligen kan lämnas därhän i sammanhanget.
Halmstad då? Jo:
”Halmstad är Sveriges 19:e största tätort med 66 124 invånare år 2015. Halmstad är en hamnstad vid Nissans mynning i Laholmsbukten. Den offentliga sektorn utgör en stor andel av sysselsättningen i staden, till exempel garnisonen, högskolan och Hallands sjukhus”
Så lyder definitionen enligt Wikipedia som fortsätter:
”Stadens första större industri, Wallbergs Fabriks AB anlades 1823. Bryggeriet Appeltofftska (numera Krönleins) grundades 1836 och Östra Bryggeriet 1846. AB Malcus Holmquist, även kallat Malcus, bildades 1902. Nordiskafilt Ab startade 1904 och Lundgrens gjuteri 1917.
Ja OK, visst finns det så klart industrier även i Halmstad, men de där STORA, tunga, strukturbildande? Jag tror vi börjar närma oss svaret på frågan, Halmstad är ingen typisk arbetarstad i den meningen. Och fotbollen har traditionellt sett en väldigt tydlig förankring i arbetarkulturen där den kanske ofta ses som ljusglimten i en ganska så monoton vardag och därför får en stor betydelse. I städer som Halmstad blir det så klart roligt att ”hänga på” i framgångstider men när det går sämre? Ja då märks avsaknaden av det där riktiga engagemanget och det känns nog roligare att åka ut till Tylösand och golfa lite!
En alldeles för enkel förklaring tycker kanske någon? Ja, självklart inte den enda förklaringen! En klubb som inte är något vidare på att ta hand om vare sig sitt varumärke eller sina supportrar och en kommun som närapå motarbetar stadens stolthet underlättar ju inte heller så klart.
En förklaring som inte alls ligger i tiden med tanke på den samhällsutveckling som skett de senaste decennierna med en strukturomvandling mot digitalisering och tjänstesamhälle? Jo men traditionens makt är större än så tror jag, speciellt en tradition som gått i arv i generationer. Det kommer så klart att ske en förändring över tid men förändring tar också just tid.
So in the meantime: a working class hero is (still) something to be!