Krönika: Den äkta berusningen finns inom dig
Vem är egentligen den störste supportern?
Lyssnade på en av landets största fotbollspodcasts för ett tag sedan där ämnet supporterskap diskuterades. Bland annat den sedan länge inpräntade ”sanningen” att en supporter som alltid följer sitt lag på plats och stöttar i med- och motgång är en större supporter än den som följer laget från Tv-soffan.
Så kan man så klart se på saken
Jag är uppvuxen i Varberg och har aldrig anammat traditionen av att stå i en klack. På det glada 80-talet när SJ fortfarande var vår gamle vän och tågbiljetten tur och retur Halmstad säkert gick loss på 200 spänn var HBK kanske inte det första man hade i åtanke när det lilla studiebidraget hade tickat in på kontot. Så när det skulle kollas fotboll blev det betydligt oftare Påskbergsvallen som fick besök när Varbergs BoIS skulle ta sig an storheter som Kinna och Smålandsstenar. Men det stora hjärtat – det fanns alltid 7 mil söderut.
I början av 90-talet och med körkort på fickan blev det betydligt oftare besök på Örjans vall men aldrig i den omfattningen att jag åkte på alla matcher – inte ens i närheten för att vara helt korrekt. Och idag då? Ja, sanningen är att jag bara sett HBK en gång live i år och det var i januari mot Falkenberg!
Senast mot GAIS var det ganska nära men när det började dra ihop sig valde jag ännu en gång att se matchen i min ”mancave” där streamingvågorna slår höga. ”Problemet” stavas alltså framför allt att jag har möjlighet att se matcherna hemma. Och med minst en timme (beroende på färdsätt) till Örjans, fru, tre barn och villa (dock ingen Volvo men en Nissan) finns också annat att ta hänsyn till. Handen på hjärtat är jag nog heller ingen person som tycker att livefotboll är såå mycket bättre än att se det på Tv.
Däremot var jag var och såg HIF-GAIS (!) omgången innan men det finns en logik i det också. Jag skulle t ex aldrig sett den matchen via stream i sin helhet men det kan vara kul att se fotboll live bara för att det är trevligt och därtill helt utan prestationsångest. En match med HBK behöver dock inte ses live för att vara intressant eftersom den ALLTID är intressant oavsett. Fattar ni eller (för att citera Marcus Birro)? Det paradoxala kan alltså bli att jag följer MITT lag på plats i mindre utsträckning – en situation som så klart varit annorlunda om jag själv hade bott i Halmstad.
Min ärade kollega Jesper ”Fjärås” Uhlén däremot är på plats på ALLA matcher, så väl hemma som borta, tillsammans med Samuel och de andra i minibussen. Så Jesper är alltså en mycket större HBK-supporter än vad jag är? Så fan heller! Jag ”firade” mitt första HBK-Guld långt innan Fjärås ens sett dagens ljus på den nordhalländska bondebygden (hehe). Å andra sidan är det kanske jag som är den största HBK-supportern som lagt ner tusentals oavlönade timmar här på Himlen Är Blå och med gott samvete nog kan påstå att jag varit redaktionens stöttepelare under de senaste sex åren? Bullshit!
För allting hänger samman med varför vi gör saker och ting. Självklart gör vi det av kärlek till klubben i vårt hjärta men också för att vi vill göra det. Kuskar Jesper & Co land och rike runt enbart av anledningen att ovillkorligt stötta sin klubb eller är det också en slags livsstil de anammat och att de gillar gemenskapen på resorna? Skriver jag om HBK enbart av anledningen att Bollklubben ska finnas representerad på Svenska Fans, eller är det för att jag tycker om att skriva och tusentals läser och en del även uppskattar mina alster? För mig är i varje fall svaret givet.
För mig har diskussion om vem som är den största supportern beroende på vad du gör alltid känts löjlig för att inte säga direkt tröttsam. För det är vad du känner som är det avgörande. Oavsett om jag är på plats på Örjans vall eller inte kan ingen ta ifrån mig den känsla av förtvivlan jag känner när den jävla Elmbrodern lobbnickar in segermålet i den sjunde övertidsminuten och sparkar på ett HBK som redan ligger. Eller den eufori jag kände när jag på plats på Örjans vall (se där!) såg Jesper Matsson skalla in 3-0 mot Ljungskile den 26 oktober 1997 och jag visste att det första guldet på 18 långa år var bärgat av de då blåvita favoriterna.
För den äkta berusningen finns inom dig.
Och även om berusningen inte är lika stark för alla så är väl det också helt OK. Var glad om du i motsats till t ex mig slipper känna dig ”bakis” i ett par dager efter en neslig förlust eller en katastrofal domarinsats som drabbat ditt lag på ett sätt som du innerst inne VET aldrig skulle drabba vissa andra lag. Var glad om ditt supporterskap inte behöver gå ut över din vardag eller dina familjemedlemmar. Vi är alla supportrar på vår eget sätt - i precis den omfattning vi själva känner för.
Men nu på onsdag, då är i varje fall JAG på plats på Landskrona IP för att stötta våra blåsvarta hjältar.
Och är DU inte det, ja då är du fanimej ingen riktig HBK-supporter!