Krönika: den stora lyckliga familjen
Kom att tänka på den klassiska filmsekvensen om ”Grevinnan och betjänten” som alltid var ett ”måste” på nyårsafton på den tiden när den staaatliga televisionen var det enda alternativet för en på TV-underhållning svältfödd befolkning. ”Same procedure as last year m´am?” frågar betjänten varpå Grevinnan svarar ”same procedure av every year, James!” Same procedure as every game, Jens” blir det i HBK-tappning nådens (?) år 2014.
För det är som förgjort för HBK denna säsong. Det spelar ingen roll hur matcherna gestaltar sig: bra spel, dåligt spel, ledning, underläge, spelövertag etc. – HBK får inte den utedelning man möjligen förtjänar. Matchen mot HIF är undantaget som bekräftar regeln. Och jag skriver ”möjligen” ovan med anledning av att jag inte är säker på att man verkligen inte får vad man förtjänar. Fotboll går ju nämligen ut på att inte släppa in och att göra mål och misslyckas man med de momenten så har man kanske heller inte förtjänat mer.
Matchen mot Malmö var dock INGET undantag. Efter en bra öppning av HBK halkade Joseph Baffo i eget straffområde och självklart straffades laget omgående. Att bollj-veln sedan gick stolpe in med knapp styrfart var ju bara lite extra lök på den vid det här laget starkt lökdoftande Halmstad-laxen.
I andra halvleken visade Halmstad sedan upp ett formidabelt anfallsspel där man skapade ett flertal chanser med en stor rörlighet som fick extra fart efter att Marcus Antonsson kommit in. Den av mig tidigare kritiserade Antonio Rojas klev fram och gjorde sin hittills bästa allsvenska match, vann närkamper och satte fart på offensiven med löpningar och passningar i djupled. Där vi satt på Swedbanks läktare var de flera av Malmö-kollegorna på jobbet som bara skakade på huvudet åt matchbilden. Men sedan gick det som det så ofta går när ett lag inte får utdelning – mål bakåt istället! När sedan MFF även gjorde trean så var jag nära att ta till lipen för DET hade spelarna på planen verkligen inte förtjänat som matchbilden sett ut. Därför kändes ändå Richard Magyars betydelselösa reducering på slutet som en viss upprättelse.
På tal om Magyar så twittrade han senare under kvällen med anledning av den i efterhand så omtalade banderollen med budskapet ”100 år, ta ert ansvar, bort med Jens”. Magyar skrev: ”Vi spelare i hbk kommer aldrig stötta en klack med en sådan banderoll. Vi vinner och förlorar som en familj”. Först: vill jag skriva följande: det var en oerhört dålig tajming att komma med en sådan banderoll efter att HBK gjort årets bästa bortamatch och gjort sig förtjänta av poäng mot serieledaren Malmö. Det kan heller inte vara särskilt roligt för människan Jens Gustafsson att bli utsatt för detta även om banderollen i första hand var riktad mot styrelsen. Jag ställer mig heller inte bakom budskapet, utan har i första hand hela tiden velat se Jens prova nya lösningar. Med detta sagt blir jag ändå fundersam över Magyars uttalande. Vinner och förlorar vi verkligen som en familj, Richard? Vid segrar är det alltid ALLA SPELARE TILLSAMMANS som hand i hand tackar klacken med applåder och kullerbyttor. Jag står själv inte i klacken men vid förluster har jag i år reagerat på att vissa spelare inte ens orkar tacka efter matcherna. Andra kommer i ”spridda skurar” och klappar händerna, lite halvlamt på avstånd. Vad detta beror på vet jag inte fast det är så klart roligare att ta emot ovationerna vid en seger! Men det är också viktigt att leva som man lär, vilket för mig innebär att ALLA SPELARE TILLSAMMANS, SÅVÄL vid vinster som efter förluster, tackar de som lägger ner tid och pengar för att stötta laget på plats. Att spelarna valde att inte göra så just i måndags har jag dock förståelse för.
Och vi kan tala om stora spelmässiga förbättringar med all rätta men när vi tittar i tabellen är det ändå sämre än under hela 2000-talet. ”Bättre spel än på tio år” fast med 0.7 fler insläppta och 0.7 färre gjorda mål per match jämfört med sluttabellen under fjolårets TUNGA säsong. Känn på den, gott folk! När ska Halmstad få ihop ”helheten” undrar man? ”Men med det här spelet måste ju segrarna komma snart! Nu har vi ju till och med presterat bra på bortaplan!” Ja, men hur reagerar laget under press? Vi måste komma ihåg att inför måndagens match mot Malmö fanns det inga som helst förväntningar på att HBK skulle ta poäng (som någon på forumet också påpekade). Nu väntar match mot Brommapojkarna och har det inte varit ”måste” innan så nu j-vlar är det ett ”måste” med en seger, speciellt mot en bottenkollega som BP! Det ska bli mycket intressant att se hur HBK-spelarna hanterar detta. För tyvärr finns inte den logiken i fotboll att en bra insats mot serieledaren med automatik innebär att man sedan ”kör över” ett på papperet betydligt sämre lag.
Men det är dags för en vinst nu för det hade spelarna varit värda. Och vi supportrar också för den delen. Som en enda stor lycklig familj.
https://twitter.com/HBKericsson
