Krönika: Elddopet
De gamla elefanterna ger sig ut på vandring. Och Halmstads Bollklubb står snart inför elddopet som visar om man är på väg mot en långsiktig och verklig förbättring.
Nanne Bergstrand återintog nyligen Kalmarsund och jag fick direkt en illavarslande känsla av att han nog kommer att få ordning på de där rödvita som är en potentiell räddningsplanka för HBK. Fast ganska snart kom istället en annan tanke - tanken på om det här med ”återvinning” egentligen brukar vara så lyckat i fotbollssammanhang? Och en undran om inte de gamla elefanterna nu har passerat Zenit och det kan vara dags att ge sig av på vandring till elefantkyrkogården?
Alternativt dra till Japan.
Igor Krulj. En nybliven allsvensk tränare som knappt är torr bakom öronen ännu. Men som ändå vågat genomföra förändringar, byta spelsystem och, i varje fall som det sett ut hittills, förbättrat Halmstads Bollklubbs spel. Med ett system som känns bättre anpassat till det spelarmaterial som saknar de riktigt naturliga ytterspringarna. Ring ut det gamla och ring in det nya! Kanske är det vad som är framtidens melodi? Men det är så klart för tidigt att dra några alltför långtgående slutsatser ännu.
I och med dubbelmötet med Sundsvall närmar sig också elddopet för Halmstad. Nu vill det till att prestera även i rätt matcher. Annars blir de där enpoängarna mot bättre motstånd inte så mycket värda. Och det är väl också det som är rädslan. Att HBK inte ska kunna hantera en sämre motståndare och omsätta de förbättrade spelintentionerna i mål och absolut nödvändiga trepoängare.
Vi har sett just detta misslyckas förut och vill inte se det igen! Nu vill vi istället ha effekt, en riktig ”Krulj-effekt”. Och vi vill se Sead Haksabanovic fortsätta på den inslagna poänggivande vägen som så småningom ska leda ut i Europa.
Men först till ett nytt allsvenskt kontrakt.