Krönika: En fotbollens babyhawks
Under ledning av farsan Baloo!
Du tappade mig lite där Igor Krulj. Hade precis accepterat att ett målsnålt lag gjorde sig av med en av sina bästa målskyttar för ”systemets skull”. Började se storheten och tydligheten i en tränare som handplockade de spelare han vill ha för en tydlig filosofi och spelidé. Och så fick vi en återgång till 4-4-2 - var inte tålamodet längre än så? Och när äntligen Gabriel Gudmundsson bereddes plats plockades Kosuke Kinoshita bort från den kant där han enligt mig fungerat bäst i HBK.
En fotbollens babyhawks med farsan Baloo Oremo på topp ska rädda kvar HBK i Allsvenskan. Det kommer nog att gå… så där. De andra överlägset mest rutinerade spelarna i truppen nöter bänk numera. Fast å andra sidan har vi åkt ur Allsvenskan MED Fredrik Liverstam och Jesper Westerberg på plan förut. Och där börjar vi nog också närma oss ”pudelns kärna” - och delvis anledningen till att jag istället för somalisk finkabel valde livefotboll på Olympia med grabben igår. Utgången på Tele 2 kändes ganska GIVEN vad än Bollklubben hittar på. Och även om siffrorna bara skrevs till 2-1 förstod jag på rapporterna att spelmässigt var HBK aldrig nära - trots god hjälp från en fumlande Tommy Vaiho. Och det kan kännas ganska deprimerande i dessa dagar när AFC Eskilstuna både kan åka hem med poäng från Friends Arena och göra 3-0 på de regerande svenska mästarna och tillika överlägsna serieledarna Malmö FF på 25 minuter. Men Halmstad verkar inte ha ”verktygen” för att på allvar störa topplagen utan den återkommande känslan är att det alltid är FC Barcelona som står på andra sidan av den kritade mittlinjen.
På Olympia visade Dusan Djuric att han fortfarande kan fördela bollar - åtminstone i S1-tempo. Och Simon försökte - han oroade och var på hugget men verkade sakna det där riktigt ”silverholtska” klippet i steget. Kanske inte så konstigt i och för sig. En tredjedel, 10 omgångar och 30 härliga poäng att spela om återstår visserligen av årets allsvenska men nog känns det som om vi kommer att få återuppta bekantskapen med ovan nämnda herrar nästa år. Även om jag så klart fortfarande hoppas – att Igor Krulj kan motbevisa mig!
