Krönika: ”Fiddes” klockrena passning
Och reflektioner efter Dalkurd.
Före årets säsong hade jag hört talas om en (1) spelare i Dalkurds startelva – Rawez Lavan. Ändå rullade detta Dalkurd ut Halmstads BK efter noter i första halvlek. Hela tiden rörliga, passningsskickliga och med oceaner av ytor där HBK alltid verkade vara i trångmål - hela tiden tvåa på bollen och mil ifrån sina motståndare. Och återigen blev känslan: jag fattar INGENTING. Eller som någon skrev på forumet ”hur kan vi vara så dåliga?”
I införartikeln varnade jag ju lite för att Dalkurd kunde vara ett lag som skulle passa HBK illa men så här illa hade jag inte kunnat föreställa mig och frågan dyker upp igen: var står egentligen årets upplaga av HBK (?) - även om jag inte tror att vi ska dra för stora slutsatser av just denna matchen. Samtidigt gick funderingarna gällande Dalkurd i banor som ”om det här laget kan lira så här så kommer de ju att gå spikrakt upp i Allsvenskan när alla bitar fallit på plats!” Det finns bara ett problem: väldigt få lag utöver FC Barcelona har förmågan att omsätta det där bollrullandet och spelövertaget i gjorda mål! 2012 omnämndes t ex Värnamo stundtals som Superettans svar på den katalanska storheten men höll ändå på att åka ur serien. För fotbollen består av så mycket annat än att vara tekniskt skicklig och kunna rulla boll – man måste också få ihop ”helheten”.
Och efterhand mattades Dalkurd av – redan före utvisningen och som en följd av att två rutinerade herrar i form av Kristoffer Fagercrantz och Antonio Rojas bereddes plats på banan. ”Minitanksen” Rojas visade direkt att han hade behövts i startelvan genom att sätta in några stenhårda kroppstacklingar. ”Fagge” visade löpvilja och är viktig vid fasta situationer. Just löpvilja och rörlighet känns relevant i sammanhanget. Jag upplever ofta att HBK-spelarna verkar ”stå på hälarna” när bollen tar en oväntad väg eller oförutsedda situationer uppstår – man är inte ”på tårna” helt enkelt och där behövs bättring! Igår var det bara Andreas Bengtsson (går från klarhet till klarhet), Sead Haksabanovic och Simon Silverholt som verkade vilja vara med i matchen i första halvlek. Och Stojan Lukic då – vilken kalasräddning på Simon Stenbergs välavvägda frispark! Även Marcus Johansson är värd ett omnämnande – han kommer allt oftare fram på sin kant och har varit nära att måla på ett par fasta situationer nu – snart sitter den!
Men när toppkonkurrenten AFC går på en rejäl mina (0-4) mot Åtvidaberg så ”grisar” sig ändå Halmstad till en poäng trots att spelet återigen var långt ifrån vad man kan önska. Och någonstans där kan också det här lagets ”storhet” skönjas. Det finns ändå en trygghet, en stabilitet som endast tre insläppta mål på över 800 spelade minuter vittnar om och som gör att man inte ”faller igenom”. Men det är också sex (!) lag som gjort fler mål än serieledaren HBK och det är där akilleshälen finns i nuläget – för faktum är också att de gånger HBK har släppt in mål så har man också förlorat. När då Shkodran Maholli (3 mål nu) är senast i raden att visa vad kontinuerlig speltid kan betyda så blir känslan att han kanske hade varit bra att ha kvar i truppen?
Dusan Djuric då? Ja, ett spelskickligt lag som Dalkurd borde väl passa honom som hand i handsken? Ja, kanske det. Men som helhet tror jag ändå att HBK har bättre förutsättningar än ”Dalrull” att lyckas – en stabilare lagorganisation, högre individuell spetskompetens på några spelare och ett par gubbar på väg tillbaka efter skada borgar för det.
Och när klubbchefen Fredrik ”Fidde” Andersson i KvP bemöter Dusans kritik med orden ”det är klart det är ett svårt läge just nu för Dusan att komma in till oss” så känns det också som en klockren passning där det går att läsa in ganska mycket mellan raderna! Ibland behövs inte så många ord. Och ”Fidde” hade nu lärt läxan ”lex Baffo”. Well done!
