Lagbanner
Krönika: för lite "bang for the buck"
Lyfter i Allsvenskan?

Krönika: för lite "bang for the buck"

Om framtida problem i ett eventuellt allsvenskt lagbygge?

I veckan blev det känt att Joseph Baffo tackat nej till ett kontraktsförslag från HBK. Beskedet i sig är väl föga förvånande, både sett till Baffos historik och sett till hans faktiska kvaliteter. Naturligtvis är Superettan en för låg nivå för Baffo men även om HBK skulle ta steget upp tror jag ändå inte att han blir kvar. Oavsett allt snack om hur bra man trivs och att ”inga dörrar är stängda” finns det bättre cash på andra ställen och intresse lär inte saknas.
 
Beteendet i sig anses av många ändå som provokativt då HBK återigen används som en ”språngbräda” och ett ställe att spela sig i form efter behandling på Sveriges bästa rehabinstitut. Å andra sidan ger det Halmstad möjlighet att ta in spelare som man kanske inte hade kunnat lösa annars även om det rör sig om en kortare period. Så om Joseph Baffo kan få fart på karriären igen i HBK och samtidigt hjälper klubben upp i Allsvenskan – vad är egentligen problemet? Ja problemet ligger väl snarare i Halmstads BK:s attraktionskraft idag vilken har ett tydligt samband med det eviga kretsloppet av sportslig framgång och ekonomiska resurser. 

Baffos troliga sorti sätter även fingret på den eventuella svårigheten i att få ihop ett slagkraftigt framtida allsvenskt lagbygge. För när jag i Hallandsposten läser listan över spelare med utgående kontrakt i HBK är det inte en enda som jag känner att jag med absolut nödvändighet vill ha med upp i Allsvenskan. Visst, Malkolm Nilsson Säfqvist är ”månadens spelare” i Superettan men har i princip ingen allsvensk erfarenhet sedan tidigare. Och även om han tagit utvecklingssteg både ifjol och i år så har han tidvis varit ifrågasatt och känns inte som en självklar allsvensk förstemålvakt för mig. 

Thomas Boakye, Emil Tot Wikström, Jonathan Svedberg, Sadat Karim, Isac Larsson och Isac Harrysson. Allsvenskan here we come?
Andreas Hadenius har ju redan hittat rätt nivå i IF Sylvia och slutligen då: Dusan Djuric. Ja, hur mycket jag än skulle vilja så känns det väl inte som om den nästa år 37-årige bollkonstnären Djuric kanske har orken och kroppen att driva Halmstads anfallsspel på allsvensk nivå.

Ser man sedan till resten av försvaret känns det inte heller allsvenskt betongsäkert. Firma Bengtsson och Berntsson har ju varit med och spelat HBK ur Allsvenskan vid ett par tidigare tillfällen även om de så klart var yngre då. Men hur har deras utvecklingskurva varit sedan dess? Hur många allsvenska lag har ryckt i dessa spelare de senaste åren vilket så klart kan ses som en indikation på om de har ytterligare en nivå i sig?
Viktor Ljung? Ja, hur mycket jag än älskade hans 2014 så är det ett tag sedan nu och den där skadebenägenheten finns fortfarande där för den under nästa år 30-årige Ljung. Kvar finns stålfarfar Ante som självklart skulle palla ytterligare en allsvensk säsong men knappast har framtiden för sig. Och Edvin Kurtulus som jag tror har en allsvensk utvecklingspotential.
        
På mittfältet finns Joel Allansson som en självklar allsvensk spelare och Samuel Kroon som jag ändå tycker visat så pass mycket att jag tror att han ta ytterligare kliv. Även Erik Ahlstrand tar plats i den allsvenska båten. Men ett stort frågetecken måste här också sättas för den skadade Robin Östlind.  
 
I anfallet har den tidigare sportchefen säkrat upp Mikael Boman i ytterligare ett år vilket sett till dagens status inte kan ses som något annat än ett gravt felbeslut. ”Crespo” Kamara har naturligtvis en stor potential men där finns fortsatt frågetecken för hur hans rehab egentligen fortskrider. Han kändes ju t ex betydligt hetare för en dryg månad sedan än vad han gör nu. Och slutligen juvelen i kronan: Rasmus Wiedesheim-Paul. För säga vad man vill om att det kanske varit lite upp och ner i år så har han ändå under en längre tid visat på spetskvaliteter som lovar mer än Superettan.   

Så summa summarum: Andreas Johansson, Edvin Kurtulus, Joel Allansson, Samuel Kroon, Erik Ahlstrand, Rasmus Wiedesheim-Paul och kanske Crespo Kamara. Ja där har vi ett gäng pålitliga allsvenskar eller åtminstone med tydlig allsvensk potential 2021.

Så där finns lite att jobba på för ett HBK som ofta hamnar i  någon slags paradox med att lyfta upp massvis med egna akademispelare samtidigt som man  värvar etablerat och i några fall t o m överetablerat för nivån och dessutom har en tendens att satsa på skadebenägna spelare. Som jag varit inne på tidigare finns det andra vägar att gå som jag tror skulle ge betydligt mer ”bang for the buck” för en klubb med HBK:s så begränsade resurser. Men för att lyckas med det krävs det kanske också en annan typ av tränare?  

Håkan Ericssonboisabagen@gmail.comBoisabagen2020-09-06 17:17:23
Author

Fler artiklar om Halmstads BK