Krönika: Förväntningar och prestationer

Förväntningarna på HBK har varit små, men trots det alldeles för stora. När Jens Gustavsson blev huvudtränare för HBK så fick jag intrycket av att det var en relativt oprövad tränare som sattes in som ansvarig för a-laget. Jens tog över när läget var som mest kritiskt och i praktiken var det redan klart att HBK skulle bli ett lag för Superettan år 2012 och en ny lagkonstellation planerades...

När Jens Gustavsson blev huvudtränare för HBK så fick jag intrycket av att det var en relativt oprövad tränare som sattes in som ansvarig för a-laget. Jens tog över när läget var som mest kritiskt och i praktiken var det redan klart att HBK skulle bli ett lag för Superettan år 2012. Året i Superettan blev lite av en comeback och Jens visade kanske sin största styrka som tränare, att formera en fungerande trupp. Jens pratade ofta om att vinna tillbaka invånarnas hjärtan och se till att Halmstad återigen blev en fotbollsstad att sätta på kartan. HBK tog sig återigen upp i Allsvenskan via kval mot just Sundsvall och förväntningarna inför den allsvenska säsongen 2013 steg. Jag har läst både på diverse sociala medier på nätet, men även i pappersform hur klagomål framförs mot spelare och tränare. Vad som dessvärre glömdes bort var hur pass oerfaren truppen egentligen var, både på huvudtränarposten och spelarna.

Jag vill direkt klargöra att jag inte har något direkt emot Jens Gustavsson och inte heller någon av spelarna i övrigt. Men vi som supportrar måste tänka på att majoriteten av truppen inför årets allsvenska säsong hade gjort inte mer än 0 allsvenska matcher. Jens facit när det gäller allsvenska matcher visar att han både har varit tränare i relativt få matcher, men även att vinsterna inte direkt rullade in, vilket skulle kunna förklaras med det spanska lagbygget (om man är på det humöret). Med det sagt så tänker jag nu gå vidare med att ge min syn på den gångna säsongen och hur jag uppfattat lagbygget och just Jens.

I början av säsongen tyckte jag att HBK spelade bra. Jag fortsatte att tycka så genom i stort sett hela säsongen, bortsett från en handfull insatser. Men det var just det. HBK spelade bra, inte riktigt bra, inte vinnande bra, utan ”bara” bra. Efter fjärde matchen tippade jag att HBK skulle hamna 9a i tabellen. Jag fick fel, väldigt fel. Jag undrade vad Jens egentligen höll på med och hur det kunde vara sådant slarv i passningar och i avsluten. Tills jag verkligen satte mig ned och konstaterade vad för slags trupp och tränare som HBK har. Det var inte många som var bekanta med den allsvenska kostymen förrän premiären mot MFF på Swedbank Stadion i våras, Jens var som sagt inte heller överdrivet bekant med honom. Vilket på ett vis är förståeligt då han är den yngsta tränaren i årets upplaga av allsvenskan.

Vissa spelare har växt i den allsvenska kostymen rejält, vissa lite mindre och vissa inte alls. För vissa tog det alldeles för lång tid, för vissa tog det kortare tid. Men vi supportrar och skribenter måste ha detta i baktanke; det är ett otroligt oprövat lag som Jens försöker styra upp, med den spann rutin och kunskap som han har. HBK annonserade för ett bra tag sen om att det pågår en långsiktig satsning i HBKs a-trupp. Därför tycker jag att Jens Gustavsson är det självklara valet, även om matchcoachningen och rutinen inte finns där till 100%. Jag tycker ändå att han visar en vilja att utvecklas och hela tiden förbättra sin roll som tränare, vilket jag tycker går helt hand i hand med HBKs satsning. Vi får heller inte glömma bort det jag tidigare nämnde, att Jens faktiskt lyckades formera ett i princip helt nytt lag inför sejouren i Superettan och sedan föra de blåsvarta upp i Allsvenskan till säsongen därpå.

Mikael Boman, Oliver Silverholt, Stojan Lukic och Johan Blomberg är några som jag tycker har tagit otroliga kliv in i den allsvenska kostymen, och verkligen gjort sina namn värda att minnas. Jag minns till exempel när HBK mötte Blåvitt, och Mikael Stahre uttrycker sig efter matchen och säger att nummer 14 är jävligt jobbig för våra backar. Då satt jag och mös riktigt ordentligt och tänkte- Den kommentaren var Boman mer än värd. Olivers framgångar finns inte mycket att säga om, han övertog Järdlers plats med heder och fixade till sig en plats i Sveriges U21 trupp, märks ibland att han saknar backrutinen i brytningarna dock. Stojan måste ändå vara vår räddare? Vilka räddningar han gjort, bortsett från de få tavlorna som uppstått i slutet på säsongen tycker jag att hans debut i allsvenskan i princip är helt felfri. Han blev ju även tredje bästa målvakten i allsvenskan enligt CMOREs exeperter.

Det HBK saknat är en spets. En rejäl udd och en noggrannhet i sista passningen. Det läggs alldeles för mycket tillit på våra forwards och på att Boman på ett effektivt sätt ska kunna ta ner och fördela ut bollen vidare. Det talas väldigt mycket om Selakovics och Fagercrantz passningsfötter. Men vad hjälper det när det bara finns två och ibland bara en spelare inne i boxen som är beredda att ta emot dessa passningar? Det fylls på med för lite folk och vårt mittfält ligger ofta i knät på backlinjen. Vi vill väldigt gärna vinna boll på egen planhalva, istället för att låta Landgren/Thydell pressa lite mer aggressivt och låta laget få ta del av deras bra förmåga gällande att vinna boll.

Falkenberg satte nu extra press på HBK gällande att hålla sig kvar i Allsvenskan. Jag misstänker att det kommer bli ett mer intensivt sponsorkrig nu, och att HBK kommer gå ur det kriget som förlorare om det inte grejas en Allsvensk plats i veckans kvalmatcher.

Sammanfattningsvis vill jag poäntera att jag tycker att det är mer eller mindre naivt att tro att det finns rutin och kvalitet i HBKs spelartrupp som kunde genererat i en MYCKET bättre tabellplacering med en annan tränare. Visst, i vissa fall hade jag önskat en annan formation eller en annan startelva. Men över det stora hela så tycker jag att HBK och Jens Gustavssons säsong har varit helt enligt mina slutgiltiga förväntningar, och hoppas nu på ett avgörande till HBKs fördel hemma på Örjans vall!