Krönika: Framåt Halmstad - nu tar vi tag i Superettan!

Förutsättningarna fanns där. Plötsligt öppnade sig en lucka i det parlamentariska dödläget och en plats i Riksdagens översta kammare 2019 fanns inom räckhåll. Då misslyckades HBK-partiet åter med att omsätta sin politiska idé i praktiken och spelläget känns fortsatt lika låst som det parlamentariska.

 
Efter en återgång till mandatfördelning enligt ”4-4-2” metoden nyligen tändes ett hopp om att nu skulle brickorna falla på plats i det politiska spelet. Men icke. HBK-partiet har fortsatt lika krampaktigt svårt att övertyga om sitt budskap. Och nu höjs röster om att partisekretaren bör bytas ut men frågan är om det är det som är problemet? Min analys är istället att partiet under många år haft svårt att formulera sitt partiprogram med en tydlig idé om den framtida inriktningen och vad det egentligen är man vill stå för. Likt en politisk vilde skjuter man oftast från höften istället.
 
När förre partisekreteraren Jönsson fick lämna sin post för ett drygt år sedan kunde en del internpolitik också anas i det beslutet. För det var väl inte en alltför vild gissning att det inte skulle dröja så länge innan ledamot Jönsson skulle vilja lämna sitt nyuppfunna uppdrag. Kvar fanns den politiska gröngölingen Krulj med ett troligen inte allt för stort inflytande över de politiska besluten. Och när nu HBK-partiet byter ut de tidigare två språkrören mot en partiledare uppstår ett läge som på det lokalpoliska planet kanske inte kan beskrivas som låst - utan snarare diktatoriskt.