Krönika: Hadenius
Ett bra val av HBK i slutänden.
Det slutade som det oftast gör när HBK jagat mer meriterade nyförvärv – med nobben. Inte ens med en kassakista full med Sead-pengar lyckades HBK trumfa ekonomiskt ansatta Helsingborg. Ganska märkligt kunde jag spontant tycka vilket fick mig att skicka iväg en trevare till Tomas Nilsson – grävande reporter på Helsingborgs Dagblad och som granskat HIF och även Landskrona Bois ingående vid ett par tillfällen (ja nästan i klassisk ”Hallandsposten style” då).
”Hej Tomas!
Såg att Abubakari precis blivit klar för HIF. HBK var ju också ute efter honom men vad jag förstått föll det på det ekonomiska. HBK med 35 miljoners-försäljningen av Sead Haksabanovic har alltså inte råd medan ekonomiskt ansatta HIF har det. Vet ju att du har granskat HIF mycket och det skulle vara intressant att höra om du har någon kommentar till detta? Är det något jag missar?”
”Hejsan, Kan ju vara flera orsaker.
1. Hur vill HBK spendera sina pengar och bygga ett lag?
2. Hur stort känner HIF att behovet är att få in den här typen av karaktär. Alltså hur mycket av totalen går att lägga på en enskild spelare.
3. Kontraktslängd. Brukar vara väldigt avgörande – i synnerhet i hög ålder för spelaren.
Ungefär så.
Mvh/
Tomas”
Ja, ungefär så. Det är ju bara att konstatera att man som utomstående bara känner till en bråkdel av vad som spelar in bakom stängda förhandlingsdörrar. Men istället för 27 allsvenska matcher 2017 fick HBK 13 allsvenska minuter fördelade på 11 matcher (måste ju nästan vara någon slags rekord) under samma år.
Å andra sidan.
Fredrik Nilsson, SLO hos IFK Norrköping – skriver så här på Twitter om Andreas Hadenius: Grattis! Underskattad fotbollsspelare och en fantastisk människa.
Och en check med skrivarfränden Niklas Broweus på kamraterna.net ger följande:
”Hadenius har vi egentligen inte sett särskilt mycket av de två säsonger han tillhört IFK:s A-trupp. Han har mest fått komma in i slutskedet av matcherna, då och då. Oftast som innermittfältare. Men det är ju en fysisk spelare, lojal, ger allt för laget. Dock begränsad i passningsspelet och inte heller snabb. Men å andra sidan har han aldrig fått något förtroende i IFK. Jag tror att han kan växa en hel del om han känner sig mer säker på sin plats, att han får göra misstag. Skulle vara intressant att se honom i en miljö där han kan få mer speltid.”
Och det är någonstans där vi landar. Att det ändå känns BRA att HBK värvar en spelare som Andreas Hadenius. Att man inte låter sig dras med i den snurrande lönekarusellen utan väljer att satsa på en förhoppningsvis oslipad diamant som fortfarande är relativt ung och utvecklingsbar och har en bra karaktär. Och till syvende och sist är det ju ändå på den där 65 x 108 meter gröna gräsplätten allt ska avgöras.
Att sen HBK en och en halv vecka före jul säger sig ha spikat truppen inför nästa säsong är inte någonting annat än helt jävla fantastiskt. Åtminstone med tanke på hur det vanligtvis sett ut de senaste åren.
