Krönika: Haglund kastar in handduken
Och det gör han fullständigt rätt i.
”Tabellen är ointressant” sa Magnus Haglund i HP efter krysset mot BP och utvecklade därefter sina tankar. – Vi når Allsvenskan den dagen vi är redo för det och när vi har samlat ihop tillräckligt mycket poäng i Superettan. Det är en process som tar tid där man får fortsätta jobba hårt varje vecka för att bli lite bättre hela tiden. Den dagen vi gör det tillräckligt bra över en hel säsong då tar vi klivet upp och spelar i Allsvenskan.
Det är en väldigt sund inställning och som jag köper rakt av. För Magnus Haglund har uppenbarligen insett att HBK inte är redo för Allsvenskan i år utan det är ett långsiktigt arbete som gäller. Tankar som jag själv också haft ett tag även om så klart även jag hoppats på mirakel.
Med 17 poäng på 11 matcher (1, 54 i snitt per match) har Haglund stabiliserat Halmstad och lyft laget från den absoluta bottenstriden efter den katastrofala starten. Och frågan är om vi egentligen kan begära så mycket mer? För om vi ska vara helt ärliga: på hur många platser håller egentligen vår omtalade ”starka” trupp toppklass för Superettan? Sett till årets prestationer hittar jag tre namn: Dusan Djuric, Joel Allansson och Rasmus Wiedesheim-Paul.
Och när då den spelare som vi i princip är beroende av för vårt offensiva spel dras med en återkommande skadeproblematik och hittills inte gjort 90 minuter i en enda match i år har vi ringat in en första svaghet i årets HBK-bygge. Den felbalanserade truppen med avsaknad av spets på yttermittfältsplatserna är en annan. I försvarslinjen har det under året pendlat mellan att vara hur stabilt och säkert som helst till att som i de två senaste matcherna bli baklängesmål på precis allting. En märklig instabilitet som varken Keith Millen eller Andreas Johanssons återkomst lyckats komma tillrätta med. Och i anfallet dras vi med en återkommande ineffektivitet och en ojämnhet som inte ens RWP:s stora genombrott i år fullt ut kunnat kompensera för.
Så min slutsats blir att Magnus Haglund och gänget har en hel del kvar att göra innan man har alla ingredienserna till vad som i slutänden kan knådas ihop till en allsvensk uppflyttningskandidat. Och man kommer dessutom att få möta ett antal utmaningar på vägen. Dels begränsningarna som den återigen havererade ekonomin för med sig och dels truppens åldersstruktur - för det är väl kanske inte så troligt att några av nyckelspelarna i nuvarande startelva är med oss i Allsvenskan 2021?
Men när det då känns som deppigast kan vi alltid tänka en stund på Varbergs BoIS. Och leva kvar i förvissningen om att om saker framöver görs på rätt sätt - ja då är trots allt nästan allting fortfarande möjligt.
