Krönika: Halka
Halmstads väg mot…ja vaddå?
Vi kan prata hemmakomplex, psykologi och snedsparkar. Men jag tror problemen ligger betydligt djupare än så. Flera års sportslig nedmontering repareras inte över en natt. Så det är ett digert jobb de har framför sig: Haglund, Almqvist och gänget.
Men låt det också få ta sin tid. Jag menar, när man ser hur fjolårets kombattanter HIF, AFC och Falkenberg har det i Allsvenskan idag. Och sedan tittar på var HBK befinner sig. Vad ska vi i högsta serien att göra? HBK är längre än någonsin ifrån visionen om att vara en etablerad allsvensk förening 2020. Och den där visionen har väl förresten snart fallerat på samtliga punkter?
Och nog måste han ha myst lite grann från Örjans valls läktare igår, Igor Krulj? Själv var jag naiv nog att tro på att en ”allsvensk vändning” fortfarande var möjlig. Men nej, vi är nog inte så mycket bättre än så här. En kamp för överlevnad och ett undvikande av Armageddon blir vad som gäller. Om nu ens nästa års tillkommande Tv-pengar kan rädda årets stora underskott?
Ante G. Från Allsvenskans mest omhuldade spelare ifjol till…ja, vad idag? I Superettan. Kan det beskrivas mycket tydligare än så?
Sadat Karim. När kommer Tonys bok ”Värvningsresan”? Kan man kanske få ett signerat ex.?
Men Magnus Haglund gjorde väl vad han kunde. Rätt byten och i tid. Men han kan ju inte gå ut på plan och ta avsluten för spelarna. Men där fanns ändå något att bygga vidare på. Spelet och energin efter RWP:s briljanta reducering fick i varje fall mig själv att tända till ordentligt - för första gången i år.
Varberg på lördag. Då lär det bli åka av!
Att vi kunde sjunka så lågt.
Du skulle vilja glida som jag
Tänk att få vara så hal
Tänk att få gå så rakt
Tänk att få vara så sval