Krönika: Hamburg gjorde nästan en Halmstad som nästan gjorde en Hamburg
Har till och från lite dialog om Hamburg med Hamburgfantasten, SvenskaFans-redaktören och Bundesligaestradören Filip Wollin. Som supportrar till två lag som ”inte längre riktigt är vad de en gång var” har vi en del gemensamma beröringspunkter. Som t ex förmågan att rasa ihop som ett korthus.
Så när Hamburg förra helgen åkte på däng med hela 8-0 i München kunde jag konstatera det ”nästan var HBK-klass på den”. Med anspelning på 0-9 på Olympia den 28 oktober 2007 (samma dag som min son fyllde två för övrigt, men som tur var somnade han i mitt knä redan efter en kvart). Och HBK var ju inte sena att kontra! 0-7 mot Norrköping är naturligtvis helt oacceptabelt. 0-3 och matchen över efter 12 minuter icke desto mindre.
Men detta stod ju redan ristat och klart däruppe i stjärnhimlen! Klart att det skulle gå käpprätt åt h-vete första gången som HBK stötte på sin gamle tränare i tävlingssammanhang. Så att den där debatten om ”Jannes vs Jens” kunde ta fart på nytt. Vi har ju liksom inget viktigare att lägga energi på.
Och även om fotbollen ofta saknar logik (hur kan t ex ÖIS som HBK körde över med 4-0 klara oavgjort på Parken mot samma IFK?) och man inte kan hänga upp sig på en enskild match (för ”skit händer” ju titt som tätt) så har vi sett det hända förut och mot betydligt beskedligare motstånd. På bortaplan och på konstgräs. Det möjliga sambandet kan någon annan analysera men vid ett av de tidigare tillfällena minns jag i varje fall att General Liverstam var saknad. Och som kollega Niklas skrev så var avsaknaden av ett tydligt ledarskap i de bakre linjerna obönhörligt tydlig igår! Malkolm Nilsson kan inte lastas för målen (i varje fall så länge jag orkade se vilket var till 0-5) men känns heller inte som den ”pondus” som ett förmodat lag på nedre halvan hade behövt. I det avseendet saknas Stojan Lukic.
Men HBK har valt att satsa på de målvakter man har och även i stort samma trupp som ifjol verkar det som. Först sa Janne Jönsson att man ville avvakta träningslägret för att se vilka positioner man behöver förstärka – nu säger han samma sak om de tre cupmatcherna. Och att det ”nog finns utrymme för en eller ett par spelare till”. Vi har hört den förut - och tiden bara går.
Själv brukar jag predika att man ska vara tidigt ute (helst redan i december) vad gäller nyförvärv och få mothugg med argument som ”det är viktigare att det blir rätt”. Men det får jag inte ihop riktigt för det borde kunna fungera även med framförhållning. Från mitt amatörperspektiv tycker jag att det i höstas borde funnits en plan som såg ut ungefär så här:
1. Vi är en professionell elitförening
2. Vi är i en situation där vi inte vet om det blir spel i Superettan eller Allsvenskan nästa år
3. Vi har koll på den egna spelartruppens styrkor och svagheter och vet på vilka positioner vi behöver förstärka enligt ovan tänkbara scenarios och budgetförutsättningar
4. Vi har genom vårt nätverk koll på den skandinaviska spelarmarknaden, hyfsad koll på övriga Europa och har även lite ”tentakler” ute på andra ställen.
5. Utifrån ovanstående förutsättningar har vi tagit fram två planer:
Plan A: Allsvenskan
Plan B::Superettan
6. ”Tony, vi kan stryka plan B, nu kör vi!”
Istället har vi en situation där vi en knapp månad före seriestart står med ett lag som jämfört med ifjol tappat tre spelare med ganska mycket allsvensk rutin. Resultatet IN är hittills två spelare - där den ene har kontrakt fram tills högsäsongen på Tylösand tar sin början - plus att orutinerade Malkolm Nilsson är tillbaka från sin utlåning. Det är HBK:s satsning inför den allsvenska comebacken. Men förhoppningsvis kan gårdagens debacle innebära att man till slut inser allvaret - för det måste finnas utrymme för nyförvärv med tanke på ovanstående samt det faktum att allsvenskt avancemanget ger ökade intäkter.
Till sist: kan inte sluta fundera på hur värdefull en spelare som Andreas Johansson hade varit för detta unga HBK med sin brist på riktiga karaktärsspelare och pådrivare. Men att få hem gamla spelare är inte heller HBK:s starka sida. Det är däremot ungdomsakademin vilket så klart är bra - på längre sikt.
För att ändå försöka avsluta i lite mer positiv anda så tycker jag att det i år finns klart bättre spelmässiga tendenser (där t ex Nikolai Alho ser allt mer intressant ut) vilket förhoppningsvis kan ge utdelning mot de lite sämre lagen i Allsvenskan.
För det är ju trots allt inte lag som Norrköping vi ska ha bakom oss i tabellen.