Krönika: ”Han kanske ljuger”?
Nej, det var faktiskt helt sant, HBK exploderade i Spanien.
Lagom till lunch förkunnade jag för övriga familjemedlemmar att HBK minsann ledde med 4-1 nere i Spanien. ”Åh, mirakeldag” blev tonårsdotterns blixtsnabba replik medan min tioårige grabb genast bad mig räcka över mobilen innehållandes HP:s direktrapportering för att få ”bevis”.
”Han kanske ljuger” blev den omedelbara reaktionen vid åsynen av Wickens förkunnanden om klubbens bravader på sydligare breddgrader! En replik som fick mig att brista ut i gapskratt (nåja, i den mån vi lite mer ”introverta” personligheter brister ut i sådana) och som samtidigt sammanfattar den bild som nog många har av HBK nuförtiden ganska väl.
För det ska villigt erkännas att den ”islossning” som inträffade under lördagen den såg jag verkligen inte komma efter de två inledande matcherna på försäsongen. Jag var ju lite orolig för att en 3-5-2 uppställning med två försvarsspelare på kanterna skulle bli för defensiv i grunden men där gav klubben verkligen svar på tal!
Och visst: sina bästa matcher under fjolåret gjorde ju Andreas Bengtsson faktiskt som yttermittfältare i en 4-5-1 uppställning och att Adnan Kojic visat intentioner finns noterat i matchrapporterna från HIFx2.
Så ja, varför inte? Fördelen med ett 3-5-2 system är ju att man blir svårare att ”spela igenom” centralt och kanske, kanske blir inte behovet av den där efterlängtade bollvinnande innermittfältaren så stort?
Och så härligt för HBK att få ett ”kvitto” på att man KAN vara på rätt väg. Så viktigt för båda forwards att få göra mål. Och ”Fagge”, ja han har ju funnits där i bakhuvudet sedan den där formidabla matchen i Malmö för snart tre år sedan!
Självklart ska inga för ”stora växlar” dras efter gårdagen (på samma sätt som man inte ska göra det efter förluster tidigt på säsongen jag vet, jag vet) men idag söndag morgon känns det ändå så skönt att kunna säga:
Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra.
Det är tvära kast i den här branschen.
