Krönika: HBK – det nya Norrköping?
Fortsatt anfallsjakt och förhoppningar om bättre tider.
Trots ”heta diskussioner” i veckan har HBK ännu inte presenterat någon ersättare till Johan Oremo. Och tiden tickar, 6 dagar kvar nu tills fönstret stänger 4 april. Och det är klart det är inte lätt. Att få in en etablerad anfallare i klass med Oremo på S1-nivå som samtidigt ska vara beredd att spela andrafiolen när Sadat Karim nu väl måste vara tänkt som förstavalet i en uppställning med bara en (1) renodlad forward? Det är därför jag tycker man skulle ta ytterligare en koll med FCK.
I Dagens Nyheter kan man också läsa om Andreas Johansson och om det som de lite mindre BLÅögda av oss nog redan visste:
”Halmstad är hans hem och beslutet om att han och familjen skulle återvända till sina rötter togs redan när han tecknade sin sista förlängning av kontraktet med IFK Norrköping. – Jag kom till HBK när jag var 15 och spelade här tills jag var 27. Både min fru och jag har våra familjer i Halmstad, barnen har sina kusiner här. Det är skönt att vara hemma.
Johansson och HBK har siktet inställt på allsvensk comeback – och inte bara det. Den fyrfaldiga mästarklubben ska tillbaka till toppen på Allsvenskan.– Man kan se vissa likheter mellan den position som IFK Norrköping var i och den som HBK är i nu, säger Johansson, när DN träffar honom i samband med Superettans upptaktsträff i Göteborg.”
En tanke som faktiskt slog även mig själv häromdagen. Det är ingen dålig resa Norrköping gjort under bara de senaste 4 åren. Från snubblande nära kval 2014 till en mästartitel och idag etablerad som toppklubb. En toppklubb som genom talangutveckling och fingertoppskänsla för att hitta nya guldkorn som sedan säljs dyrt vidare skaffat sig en ekonomisk bas som gör att de idag kan ”välja spelare från en helt annan hylla” och bara bygga vidare. Allt ytterligare förfinat av den tidigare HBK-tränaren Jens Gustafsson.
HBK kan säkert lyckas med detsamma. Men då måste nog också de flesta fötter "sättas rätt" famöver.
