Krönika: I am an astronaut
Tyngdlösa HBK lyfter mot högre höjder.
Minns de där dagarna med italiensk fotboll på 90-talet när Fiorentinas Gabriel Batistuta återigen la upp bollen på straffpunkten fastän han missat de isch fyra föregående. För han var ju stjärnan. Nu åtnjuter väl Pontus Silfwer inte riktigt denna status även om gårdagens insats räckte till att ur en småländsk synvinkel utses till kvällens bäste Bollklubbare. Och när man dessutom annonserar i både J-nytt och Smålänningen precis var bollen ska slås så kan det ju bara sluta på ett sätt. Med tanke på Silfwers straffmiss nyligen skulle självklart någon annan tagit hand om stramaren och ”Berra” hade garanterat borrat ner den tätt intill målvaktens högra målstolpe.
Annars var gårdagens stora utropstecken 17-årige Erik Ahlstrand som från sin utgångspunkt på det centrala ”fältet” (som det numera populärt kallas) jobbade över stora ytor och kändes övertygande i sitt spel. Att han ur ett blåsvart perspektiv också är relativt stor (182 cm lång men liksom övriga spelare tyngdlös enligt HBK:s hemsida) för att vara en ”fältare” gör honom bara ännu mer intressant.
Det ”nya HBK” känns oerhört stabilt och välorganiserat med sin nygamla härförare i spetsen. Men två bollar i stolpen till trots tycker jag ändå inte att man spelade sig fram till så många 100-procentiga målchanser från riktigt öppna lägen. Det var ett par skott utifrån och en halvfarlig nick av Karim. Men så har vi ju en kille som since 2013 tagit för vana att utan politisk underton servera blåsvarta kalufser med precisa inlägg från högerkanten. Och en Sadat som trots relativ osynlighet under gårdagen har en förmåga att alltid dyka upp på precis rätt ställe. Med ett försvar numera gjutet i armerad betong räckte det bra mot Jönköpings Södra.
Gabriel Gudmundsson var tillbaka i lysande form men oavsett kant tycker jag inte han känns som en ytterspringare som har sin styrka i att lyra in bollar från kanten. Utan Gabbe vill mer söka sig in centralt och utnyttja sina styrkor i snabbhet och genombrottskraft. En potentiell lekkamrat till den exceptionelle skarprättaren Karim för att få ännu bättre spets på offensiven kanske?
Fast i en tid när de ”unga moderna” med Poya Asbaghi i spetsen sätter agendan oavsett resultat är väl ett klassiskt 4-4-2 inte att tänka på?
