Krönika: I väntan på den nye ”Bomba-Berra”
I euforin efter segern not AIK skrev jag att ”Du får göra hur lite mål du vill, Baldvin, men lägger du ner det slitet och med den frenesi som du gjorde idag för Halmstads BK så har du för alltid en plats i alla bollklubbares hjärtan!” En skrivning som idag känns så där efter två nesliga 0-1 förluster för HBK.
För fotboll går ju ut på att göra mål och den som först och främst är tänkt att leverera målen är just Gudjón Baldvinsson som står noterad för tre fullträffar i årets allsvenska. Forwardskollegan Boman har gjort det dubbla vilket känns OK. Ett godkänt facit för Baldvin - med Boman som referenspunkt - hade varit om han i skrivande stund varit uppe på säg… åtta mål. Med den noteringen för Gudjón hade HBK säkerligen parkerat några platser längre upp i tabellen. Men att lägga hela skulden på Baldvinsson går så klart inte. Att en spelare som Stefan Selakovic inte gjort en enda assist i år är inget annat än bedrövligt. Och under söndagens match mot Göteborg tänkte jag (återigen) på alla dessa inlägg och inspel som nästan aldrig hittar rätt adress i motståndarnas straffområde. Det är ingen tillfällighet att det bara är jumbon Syrianska som gjort färre mål än Halmstad.
Sedan är det förstås alltid trevligt att höras diverse expertkommentatorer ösa beröm över vårt forwardspar, hur jobbiga de är att möta, hur de aldrig ger upp en löpning, hur de ligger på och ”skaver” och aldrig ger motståndarnas backlinje en lugn stund. Men som sagt: fotboll går ut på att göra mål och det måste vara j-kligt tungt för ”firma B&B” att lägga ner allt detta slit och få så lite utdelning. Halmstads BK hade behövt någon som gör de där enkla målen. Någon som dyker upp vid bortre stolpen och petar in en förlupen boll som alla trodde skulle gå ut till hörna. Någon som får fram en tå i röran framför mål i 93:e minuten. Någon som – med ryggen mot mål – bara knycker till med skallen på en fladdrande höjdboll och ser lädret segla in i bortre burgaveln. Någon med en instinktiv känsla för att göra mål och som inte tänker för mycket eller överarbetar. Halmstads BK hade behövt en Henrik Bertilsson i 1993 års form! Eftersom Bertilsson är av samma årgång som undertecknad har jag dock inga större förhoppningar om en comeback. Men just den spelartypen hade varit guld värd för HBK detta jobbiga fotbollsår. Marcus Antonsson verkar ha en del av ovanstående egenskaper men väntar fortfarande på att mer kontinuerligt få visa vad han kan. Det går inte att säga emot att Baldvinsson och Boman är våra främsta forwards men med tanke på målfabrikationen så hade kanske lite mer variation i startuppställningen inte skadat.
Och om Halmstad hade flyt tidigare så har man inte det nu. På två spelmässigt ganska bra insatser mot lag på övre halvan har man fått med sig 0 poäng efter en mycket tveksam straff och ett surt övertidsmål. Sådant där jämnar ju alltid ut sig i slutändan. För att jag verkligen skulle trott på att klubben klarar kontraktet utan kval hade den spelmässiga höjningen i de senaste matcherna ändå behövt förenas med poängutdelning. Poängmässigt finns det så klart fortfarande mycket (21 poäng) kvar att hämta, men att HBK plötsligt skulle börja rada upp segrar är det rätt höga odds på när laget vinner ungefär var sjätte match. Dessutom har ju inte Halmstad avgörandet i egna händer. Öster och Gefle måste fallera samtidigt som HBK lyfter sig. Nej, att bevaka den innevarande kvalplatsen blir nog det som laget framför allt måste rikta in sig på och det tror jag också att man klarar av. Känslan just nu är att HBK är precis så bra som tabellen säger. Så uppföljaren till ”Farväl Falkenberg” kan vara på gång i höst. Och ”Hallå Falkenberg” skulle kunna bli en riktig rysare, förhoppningsvis då med Gudjón Baldvinsson i hjälterollen.
Å andra sidan kan känslan vara helt annorlunda vid nio-tiden på fredag kväll.
