Krönika: Jag VET allt...förutom en sak då..
En lovande första halvlek av HBK med en inspirerad Gunnlaugsson i nyfunnen ”nr 10 roll”. En Gabriel Gudmundsson som såg starkare ut och fylld av självförtroende - tänk vad ett allsvenskt mål och nytt kontrakt på fickan kan göra! Ett HBK som tog fler avslut än under i princip hela vårsäsongen. Men trots allt detta så VET man ju.
Man VET att den där bolluslingen inte kommer att leta sig in i gulmaskigt nät. Man VET att till slut så kommer det att komma en nonchalant undanrensning i eget straffområde som – efter något som får en tro att man flyttats tillbaka till det ljuva 70-talets flipperspelsromatik – självklart kommer att straffa sig. Och man VET att det inte är ett stukat Elfsborg med två poäng på de fem senaste matcherna som står på andra sidan mittlinjen utan det är (som ALLTID) FC Barcelona. Och man VET att har Barcelona någon gång kommit in i en mindre bra trend så nog fan kommer den att brytas mot Halmstad! Och man VET att trots en man utvisad så kommer giffarna från Sundsvall att vända sista tio mot Örebro och hålla sviten mot dem intakt – för traditionens makt är ju stor i fotboll.
Det är därför som man också VET att HBK spelar i SuperEttan nästa år. För efter en sanslöst formidabel augustimatch har man kommit in i den poängmässigt svagaste perioden sedan Igor Krulj sade sig vara övertygad om att truppen var bra nog för att klara nytt allsvenskt kontrakt. Jag VET att allt känns kusligt likt 2011. Och jag VET att man måste hålla masken och vara positiv men floskler som
- ”ett spel som inte gett den poängmässiga utdelning vi borde haft men fortsätter vi bara så här så kommer det att lossna” och
- ”det är många poäng kvar att spela om och vi kan inte bry oss om vad motståndarna gör”
Med en ombyggd arena, en ekonomi som tillät "viss satsning", en framgångsrik talangutveckling (inkl. en av landets största talanger) och lite positivt drag runt klubben efter mirakelvändningen i kvalet kändes det som om HBK hade ganska bra förutsättningar för att åter etablera sig i Allsvenskan. Men de mer etablerade värvningarna som kunde gett bygget lite stadga kom aldrig/för sent eller i för liten utsträckning. Även jag var naiv nog att tro på utvecklingspotential och sparkapital som potentiella "nyförvärv" inför säsongen. Det var FEL, fel, fel! För flera av spelarna var inte redo för det allsvenska steget medan Ivo Pekalski mest gav oss en match av akademisk eufori innan han tyvärr kraschlandade i lärdomsstaden Oxford. Och även om en Aboubakar Keita är oerhört talangfull så tillför han inte den tyngd och den matchavgörande rutin som t ex en Pascal Simpson eller Turbo Svensson gjorde på sin tid.
På pluskontot finns:
- att vi kommer att vara SuperEttans rikaste klubb.
- att vi har knutit upp flera lovande spelare några år framåt och
- att de flesta av de tongivande kuggarna har kontrakt minst över nästa säsong
Ett ungt lag men ändå med hyfsat mycket allsvensk rutin alltså när HBK troligen åter ska ner och ”bygga för framtiden” i SuperEttan. Det låter bra. Problemet är bara att så lät det för två år sedan också.
Och svaret på den då outtalade frågan? Det vet jag faktiskt INTE.