Krönika: Janne Jönsson och ”Oh shit liksom”
Om ett HBK som fortsätter sin vingliga färd mot allsvensk premiär.
Det som såg så stabilt ut mot HIF i Svenska cupens sista gruppspelsmatch har följts upp av riktiga plattmatcher mot div 1-gängen Öster och Örgryte. Kanske var det inte helt oväntat? För när det gäller att vara organiserade och försvarsmässigt stabila mot bättre motstånd har HBK en lång tradition av att klara av just detta. Men när det gäller att föra matcher och få till ett vägvinnande spel har det varit värre ställt på senare år - bortsett från en period under förra vårsäsongen då klubben spelade en bländande anfallsfotboll men utan att få med sig någon större poängutdelning.
Så med detta på näthinnan såg jag fram emot lite spännande förändringar inför matchen mot ÖIS. Vad blev resultatet? Jo en fembackslinje med tre mittbackar, alternativt ett fem-mannamittfält överbefolkat av försvarsspelare och med Jesper Westerberg på en ovan innermittfältsposition! I ett läge där Halmstad behöver få till ett mer konstruktivt anfallsspel? Janne Jönsson sorterades ju in i facket ”offensiva tränare” under dagens allsvenska upptaktsträff men helgens test sätter mest fingret på att HBK till varje pris vill få användning för sitt ”överskott” på etablerade mittbackar. När nu Joseph Baffo inte funkade på mittfältet försöker man lösa detta på ett annat sätt?! Och återigen måste frågan ställas om en ny mittback var vad Halmstad borde använt sina knappa resurser till?
Vad gäller tester hade jag t ex hellre sett att man försökt få in lite mer kreativitet på mittfältet och kanske flyttat ner Junes Barny i banan. Just Barny känns som en spelare har lite väl mycket ”fotboll i sig” för att användas som en renodlad striker. Och när Shkodran Maholli visat framfötterna i U 21-laget och även gjort bra ifrån sig när han fått hoppa in kan man fråga sig varför han inte får fler chanser? Ett annat allternativ när vi inte har så många utpräglade kantspelare kunde vara att prova 4-2-3-1 med King och Smith som ”sittande” bakom en mer rörlig, offensiv trio som t ex Barny-Rojas-Krogsgård. Med Antonio Rojas hade laget fått in lite mer löpstyrka och passningsskicklighet men av någon anledning verkar han stoppad väldigt långt ner i frysboxen i år.
Den allsvenska premiären närmar sig med stormsteg och Halmstads Bollklubb har en bra bit kvar till ett fungerande lagbygge. Och i en tid när begreppet ”oh shit liksom” snart blivit lika etablerat som en svensk konstgräsplan börjar vi så smått undra när vi ska få säga: ”oh Wow liksom”, Janne”?
