Krönika: Kurtinen
Ett HBK i synbar harmoni tuffar vidare mot det självklara målet - Allsvenskan.
Kurtinen i Varberg. Det stora öppna fältet som syns från banvallen när man med tåg närmar sig Varbergs centrum söderifrån. Här låg vi med örat mot rälsen och lyssnade efter när tågen var på väg från ”Indianklippan” borta vid Kustsanatoriet. Här grävde vi ner den där packen från Svensk Direktreklam när vi inte orkade dela ut fler s-tans reklamblad. Och framför allt här spelades fotboll, tusentals timmar med fotboll under mina ungdomsår. På den där planen som var i princip som en fullstor fotbollsplan som jag minns det. Det jag däremot INTE kan minnas är att någon, en endaste gång, drog en inspark på liggande boll utanför sidlinjen! Så hur det ens är möjligt på elitnivå är för mig ett stort mysterium. Fast det ska så klart sägas till Stojans försvar att han långt ifrån är ensam.
Vi ville se spel av HBK, ett bättre spel via mittfältet och efter backen och det fick vi, efter den darriga inledningen, stundtals också göra. Det finns fortfarande en hel del att slipa på men nu tyckte jag ändå att intentionerna fanns där tydligare än förut. Kanske framför allt illustrerat av den lysande kontringen som ledde fram till Fredrik Olssons 2-0 mål. Det var tyskt fotbollsgodis eller kanske svenskt ”a la VM -94” när Nilsson-Andersson-Dahlin sänker Ryssland i en klassisk svensk midsommarnattsdröm.
Junes Barny gjorde sin bästa seriematch för säsongen och börjar kännas allt mer hemtam i rollen som ”ankare” på det centrala mittfältet. Sead Haksabanovic känns (med ungdomens rätt?) lite upp och ner och stod väl inte riktigt att känna igen mot GAIS. Men matchens lirare för mig var helt klart Antonio Rojas! Den lille liraren var överallt på planen – det vanliga slitet kryddades med djupledslöpningar och flera fina framspelningar. Förutom ovan nämnda till Olsson så var det även den till… Olsson (!) i första halvleken – ett friläge som nog borde ha förvaltats bättre.
Och när Alexander Ruud Tveter blandar bombfrisparkar, med sulfinter, tvåfotsdribblingar och även gott försvarsarbete förstår vi att Simon ”subersub” Silverholt trots allt har en bit kvar till startelvan. Fast nog kunde han ha fått mer än drygt 5 minuter under gårdagens match? En toppad Simon med sin löpstyrka hade nog inte varit fel för att ytterligare störa GAIS - i och för sig ganska uddlösa - kvitteringsjakt under matchens sista fjärdedel. Så när får vi se Janne göra en ”Leo
Beenhakker”?
Uddlöst ja. Det såg försvaret med ”General Liverstam” i spetsen till. Och en Stojan Lukic som är betydligt vassare i de övre regionerna då. 0 insläppta mål på de 7 senaste halvlekarna bådar lika gott inför framtiden som Grumme tvättsåpa gjorde på 90-talet – för ett HBK som i synbar harmoni tuffar vidare mot det självklara målet – Allsvenskan.
