Krönika: när Mikael Boman var Sveriges svar på Filippo Inzaghi
Om en avtagande totalnytta.
Första gången jag hörde talas om Filippo Inzaghi var när han efter bara några minuters spel sprang sig fri och stänkte in 1-0 nere i Parma mot ett vid tillfället blåvitt lag från Halmstad. Och den där magiska höstkvällen på gamla Ullevi i Göteborg var snabbt på väg att förbytas i en mardröm.
Med åren blev väl annars ”Pippo” själva sinnebilden för en italiensk egoistisk måltjuv, en lirare som står vid bortre stolpen och petar in andras snedsparkar och returer och firar sina fullträffar som om han vore det största som någonsin hänt på en fotbollsplan. Men visst, att allt som oftast vara på rätt ställe kan också ses som en konst och en mycket värdefull egenskap att ha i ett lag.
Och ganska mycket i termer av Filippo Inzaghi kan väl också Mikael Bomans senaste sejour i Halmstad beskrivas?
Nej, att påstå något sådant vore givetvis ingenting annat än rent nonsens.
För redan under Jens Gustafssons första hela säsong i HBK 2012 myntades begreppet ”jobbiga att möta” som ett slags återkommande mantra för Halmstads Bollklubbs nya identitet. Och var det några HBK-spelare som verkligen definierade detta begrepp så var det forwardsduon Gudjon Baldvinsson och Mikael Boman. Spelare som alltid lade ner ett stort jobb och alltid satte just laget i första rummet.
När nu Mikael Boman snart gått en halv säsong utan nätkänning för Halmstad lyfts ofta den nytta han gör för laget som det främsta argumentet till att han ändå ska spela.
Hur nu denna nytta mäts? Jag har inga siffror t ex på hur många ”hockeyassist” Boman har i år eller hur många mål han kan sägas ha ”banat väg för” genom sitt slit. Men jag vet att han i år har två anteckningar i assistkolumnen.
Säsongen 2012 blev det däremot 13 mål och 6 assist i Superettan och 1 mål i kvalet. 2013 var motsvarande siffror i Allsvenskan 9+5 och vi glömmer aldrig Bomans två därefter avgörande mål i kvalet hemma mot Sundsvall som räddade klubbens allsvenska status. Under den allsvenska säsongen 2014 avslutade Mikael Boman sin sejour i Halmstad med att göra 10 mål och 1 assist.
Och om man skulle hävda att Mikael Boman är mer av en nyttig lagspelare idag och inte lika utpräglad målskytt så faller det argumentet ganska platt. För Mikael Boman har alltid varit nyttig. Och även om Bomans marginalnytta skulle ha ökat på senare år så kan den knappast antas kompensera för hans kraftigt minskade poängproduktion.
Min syn på saken är att detta lämnar Magnus Haglund med två val. Antingen bänka Boman eller justera HBK:s spelsätt så att man faktiskt får mer ut mer av honom.
Om det nu inte är så illa att tiden faktiskt har sprungit ifrån Mikael Boman?
