Krönika: när vi såg på Science Fiction
Inför matchen i söndags laddade jag och Joel D med lite Youtube-klipp från svunna tider och vi fick direkt höra från Joels fru hur patetiska vi var.
Det som kanske mest av allt kännetecknar den inbitne supportern är gnällandet. Är man då dessutom supporter till Halmstads BK så har det blivit mycket av den varan på senare år. En del kanske obefogat men en hel del berättigat. Det gnälls på forumet om hur dåliga vissa spelare är, att de inte håller för Allsvenskan, att tränaren är dålig och tar ut fel lag, hans taktiska upplägg osv. Och jag gnäller i mina krönikor om vissa beslut, om varför man inte provar nya lösningar när resultaten inte kommer. Och då gnälls det på mina krönikor. Plötsligt håller ingen med om att vissa spelare fått tillräckligt många chanser, man tycker att det inte är läge att förändra efter bara en omgång (ja, så kan man också se på det), att laget behöver kontinuitet etc. Som sagt: bara supportern får gnälla och ”veta bäst” så är det bra. Vi är ju alla ”huvudtränarämnen” innerst inne.
Sedan gnäller HBK-spelare på twitter om supportrar som redan dömt ut laget efter bara två matcher och inte stöttar. Självklart går det inte att döma ut ett lag redan efter två omgångar men med fjolåret och hur det sett ut i träningsmatcherna på näthinnan är det kanske inte så konstigt att ”paniken” redan börjar sprida sig? Särskilt när det saknas en ledare på planen, någon som tar ansvar och manar på när det går emot. Och vad är egentligen att stötta laget - att bara skriva positiva saker och ”heja HBK”? Att försöka belysa sådant som inte fungerar, att skapa debatt, engagemang och kanske förändring, det är också att stötta laget tycker jag. Det hade varit betydligt värre om ingen brytt sig om vad spelarna gjorde därute på planen.
Dessutom finns Halmstads BK:s historia som en trolig bakomliggande faktor till de kritiska rösterna. HBK har inte alltid varit ett bottenlag, långt ifrån. Det var inte SÅ längesedan vi faktiskt vann SM-guld eller var med och slogs om ädla medaljer och spelade i Europa. Inför matchen i söndags laddade jag och Joel D med lite Youtube-klipp från svunna tider och vi fick direkt höra från Joels fru hur patetiska vi var. Visst, men ändå: år 2000 slog HBK ut Benfica ur UEFA-cupen med sammanlagt 4-3 och då tyckte man kanske att ”äh, det var väl inte så märkvärdigt, Benfica är ju inget riktigt kanonlag längre”. I söndags kändes det som att kolla på en Science Fiction-rulle – fyra mål på ett lag som Benfica! En halvtimme senare var vi tillbaka i den brutala nutida verkligheten där vi inte är i närheten av att rubba ett förmodat allsvenskt mittenlag som Djurgården.
Den här nya ”loser-rollen” för HBK är svår att acceptera. Visst köper vi att vi inte längre kan mäta oss med de främsta – med storlagen. Men att vi är ifrånsprungna av andra mindre klubbar med betydligt kortare meritlista – den känns svår. Och det går inte bara att skylla på ”den ekonomiska verkligheten” heller. Det går att lyckas med mindre resurser och talangutveckling. En gång i tiden var Halmstads BK det kanske mest lysande exemplet på det. Lägger man sedan arenafrågan som ”lök på laxen” på det hela så är det inte konstigt att vi HBK-fans känner oss tilltufsade. Medan ”fotbollsmetropoler” som Gävle, Uppsala och Lund har klartecken för nya arenor så står vi här med vårt (i och för sig oerhört trevliga) fornminne som ska rustas upp för 75 miljoner riksdaler. I Lund satsar man 110 miljoner! på sin div 1 fotboll! Snacka om att man i Halmstad misshandlar det som en gång satte kommunen på kartan.
Men det får vara slut med gnällandet och tillbakablickandet nu. Efter Djurgårdsmatchen skulle jag kunna lägga ut texten om varför en pådrivare som Jesper Westerberg inte får spela från start i ett lag som saknar naturliga ledare, om varför samme Westerberg blir inbytt som mittfältare när vi ligger under med 0-2 och måste framåt, om varför ”Blomman” och ”Kiddi” inte längre spelar på sina naturliga ytterkanter (det var väl inte på yttermittfältet det behövdes en förändring?), om varför spelarna såg ut att hänga med huvudena redan i slutet av första halvlek vid underläge 0-1, om varför det såg så lamt och initiativlöst ut, om varför den ende spelaren som ser ut att våga ta initiativ (Simon Silverholt) inte får spela från start, om varför den kanske störste talangen (broder Silverholt) tappat sin plats, om varför vi kommer till ett möte med Djurgården på bortaplan utan närkampsspelare på innermittfältet, om varför vi blir straffade (två gånger om) efter Viktor Ljungs (i och för sig lovvärda) offensiva utflykter, om varför vi nästan bara lyckas skapa halvchanser, om hur tränaren kan mena att en missad straff för motståndarlaget var till det egna lagets nackdel etc., etc., etc.
Jag ska försöka lyfta fram det positiva istället. HBK har på de två inledande matcherna visat upp intentioner till ett bättre passningsspel än förra året. De inledande 25 minuterna i söndags såg lovande ut, då var HBK bättre än Djurgården. Viktor Ljung visade bra tendenser på ytterbacken - kan bara de andra täcka upp bakåt efter hans offensiva utflykter så kan Halmstad ha ett bra anfallsvapen där framöver. Joseph Baffo är ett bra nyförvärv som jag ändå tror vi kan ha bättre nytta av än på en ytterbacksplats.
Och på söndag väntar Norrköping hemma! Vi minns ju alla den fantastiska 5-4 matchen för några år sedan. Gärna repris fast med ett par mål mindre för Norrköping då. Och det återstår ju faktiskt 28 omgångar. Herregud, det finns mycket kvar att ”vinka på" ännu. Allt är bra, allt är bra, du ska se att det ordnar sig en dag.
