Krönika: Schizofreni
Är HBK redo för Allsvenskan 2017?
Mohammed Ali Khan lämnade HBK häromveckan. Ja, den hade man väl haft på känn i ett par månader. Och därmed har samtliga fjolårets nyförvärv förutom Alexander Henningsson lämnat. Oh shit liksom! Vad gäller Ali Khan tycker jag totalt sett att han var en besvikelse och en omotiverad MAK kan nog kvitta. Det man däremot kan fundera på är vad HBK får ut vid alla dessa ”överenskommelser” om att bryta kontraktet? Det kan ju liksom räcka med de som lämnar som
Bosman.
Konkurshotet hänger fortfarande över Ängelholms FF och HBK riskerar att oförtjänt drabbas av sex poängs avdrag. SvFF ställer krav om elitlicens m m med en måttstock som om samtliga elitlag är hemmahörande i Stockholms innerstad med samma publikunderlag etc. 2014 tvingades t ex ÄFF flytta sina hemmamatcher till Olympia i Helsingborg under några månader för att deras hemmaplan inte höll måttet. Ja, att det lilla publikunderlag som finns i hockeystaden Ängelholm halverades under några månader hjälpte ju verkligen ekonomin på traven den gången!
Men jag undrar om inte Farbror Fredin (ÄFF:s ordförande Sten Inge-Fredin) grejar det till slut ändå? 850 000 kronor liksom? Det är väl bara i Halmstad (Hammers) som ett elitlag kan gå i konkurs för en sådan struntsumma? Kan tänka mig att Fredin till slut halar fram den egna plånboken ifrån kavajens innerficka! Frågan är väl bara vilken väg Ängelholms FF ska gå sedan? Finns verkligen förutsättningar för att fortsätta driva ett elitlag i fotboll i den staden? Men man måste ändå säga att det gjort det jäkligt bra utefter sina förutsättningar och där man t o m nosade på Allsvenskan för några år sedan! Men nu kanske det ändå är läge att skippa de tyngre löneposterna, satsa på sina juniorer och gå ner någon division, och sedan bygga därifrån?
Vilket osökt för oss in på värt kära Halmstads BK, vårt älskade HBK! Vart är vi på väg egentligen? En uttalad ambition om en direkt återkomst till Allsvenskan fanns före säsongen. Med en spelartrupp som till numerären endast bestod av 19 spelare, varav två var långtidsskadade. Därefter har två presumtiva startspelare försvunnit i sommar samtidigt som sju tonåringar belönats med A-lagskontrakt!
Och för närvarande parkerar ändå HBK på en direktuppflyttningsplats till Allsvenskan med drygt halva serien spelad! Det är bra, det måste sägas, även om vår ”tunna” trupp också har omtalats som Superettans bästa av expertisen. Men samtidigt har spelet inte stämt i långa perioder och ett betongförsvar har rämnat och sedan blivit till betong igen. Hela säsongen känns…schizofren! Vi är bra men ändå inte. Vi satsar mot Allsvenskan samtidigt som vi släpper fram fler unga talanger än någonsin. Det ena behöver så klart inte utesluta det andra men är HBK redo för Allsvenskan redan 2017? Spelmässigt känns det klart tveksamt. Kanske hade det varit bra att ta det lite lugnt. Bygga vidare på den där fina talangutvecklingen. Forma ett lag av spelare med riktiga HBK-hjärtan, fritt från panikscoutade värvningar som helst vill vara någon annanstans. Ta tiden att hitta tillbaka till grunderna fullt ut.
Men då är det viktigt att egna produkter som Andreas Bengtsson och Alexander Berntsson förlänger och inte blir ytterligare spelare som slarvas bort! Det ryktas ju att Bengtsson hålls utanför startelvan för att man inte kommer överens om nytt kontrakt. Men Andreas Bengtsson känns för bra för att sidsteppas och behöver så klart speltid för att inte stagnera - och för att vilja stanna kvar! Så det kan vara dags för Sead att flytta in centralt igen. Då får vi någon som kan slå de där mackorna till Fredrik Olsson när han ska lyfta i höst och bli den målskytt han är tänkt att vara. Och ett spelmässigt krampande HBK behöver nog kreativiteten och de bästa passningsfötterna så delaktiga i spelet som bara möjligt är. Och på kanten får då Bengtsson plats när vi flyger vidare mot Allsvenskan.
Trots allt.
Och om den här texten kändes schizofren på sina ställen – då är det nog så.
