Krönika: Sista chansen
Vet inte hur många gånger jag skrivit att det ännu inte är försent den senaste månaden. Men just denna säsong känns möjligheterna för HBK att säkra en allsvensk plats oändliga! Är en återgång till 3-5-2 sista chansen för HBK att ”grisa” sig upp i Allsvenskan?
Vi skriver torsdagen den 23 juni 2016. HBK kör över Värnamo med 5-2 i vad som hittills är årets bästa match. Själv dras jag med i en tidig midsommarnattsdröm där jag får för mig att återgången till 4-4-2 kommer att vara pusselbiten som förlöser Halmstads krampaktiga spel under våren. Sedan vaknade jag!
HBK började annars säsongen med en oerhört stabil defensiv. På de 12 första matcherna släppte Bollklubben in fem (5) mål. Det är helt sanslösa siffror egentligen! I omgången efter släppte man in lika många bollar på en (1) match i smällen mot IK Frej! Och därefter var defensiven aldrig lika stabil som under inledningen.
Finns det egentligen någon riktigt bra förklaring?
En svag Ali Khan försvann men ersattes av en starkare Mathisen och Jesper Westerberg kom tillbaka från sin korsbandsskada. Känns inte som någon försvagning direkt. Men så kom jag att tänka på Niklas T - HäBs egen detaljanalytiker och spelsystemslicentiat!
”Med tre man på mitten blir HBK svårare att spela igenom centralt och avsaknaden av en fysisk, defensivt stark innermittfältare blir inte lika stor”.
Det kan faktiskt ligga mycket i det! Med 3-5-2 systemet hade Halmstad också fler försvarsspelare på planen totalt med de s.k. ”wingbacks” på yttermittfältet. Vi kan också konstatera att med 4-4-2 har de två innermittarna varken producerat offensivt eller gett nödvändig stadga till defensiven. Samtidigt har kantspelet heller inte varit tillräckligt bra för att det systemet ska vara effektivt.
Så ett 3-5-2 system där även Sead Haksabanovic får en central roll hade trots allt passat HBK:s spelarmaterial bättre? Det hade inte varit snyggt men ett effektivt sätt att ”grisa” sig upp i Allsvenskan.
Kanske.
Resonemanget motsägs givetvis av att smällen mot Frej kom när vi spelade just 3-5-2. Men ingen regel utan undantag heter det ju! Och kanske var det just det undantaget som fick Janne Jönsson att (felaktigt?) börja vackla i sin övertygelse?
Men ännu är det som sagt inte försent utan vi har fortfarande chansen!!
Och en återgång till 3-5-2 kan vara modellen för att betvinga allsvenska favoriterna Helsingborgs IF i ett kval! Särskilt nu när Fredrik Liverstam är avstängd och Marcus Mathisen behövs i försvaret.
HBK har offensiv spets i trion Sead Haksabanovic, Fredrik Olsson och Alexander Ruud Tveter. Där hittar vi närmare 75 % (32 av 43) av Halmstads gjorda mål i år! Och det är runt dessa spelare man får bygga offensivt i kvalet. Att tro att någon annan ska kliva fram nu (som jag själv var inne på förra veckan) är nog bara naivt. Så i övrigt bör defensiven prioriteras mot en spelskickligare motståndare på tunga novemberplaner.
Har man inte ”spelet” eller den vassaste offensiven får man helt enkelt ta till andra metoder! Som tre fyrtorn längst bak och tre gubbar som ”packar centralt”. Och sedan lita till ett av årets tydligaste teman: en individuell prestation.
För 1-0 och 0-0 räcker ju.