Krönika: Status quo
För alla utom HBK?
Vi har väl alla sett dem nu under hösten?. Haglundtabellerna. Modifierade i olika tappningar (läs: antal omgångar) beroende på i vilken utsträckning man vill påvisa hur stor den s.k. Haglundeffekten har varit. Men slutsatsen är självklar: med Haglund vid rodret från start hade HBK spelat allsvenskt 2020. Kanske är det så. Kanske inte. För jämförelsen kommer alltid att halta. Hur hade t ex HBK klarat av de avslutande omgångarna om ALLT istället för i princip inget hade stått på spel? Det får vi aldrig veta.
Men en sak är tydlig. Uppfattningen att allting egentligen bara är ett stort missförstånd verkar leva kvar hos många. HBK är egentligen överlägsna de flesta på den här nivån. Vi är fortfarande en storklubb i sammanhanget. Må så vara. Men för mig har den känslan blivit mindre påtaglig på senare år. Det var annorlunda 2016. Då var vissa lag i Superettan lag som bara skulle slås. Så känns det inte riktigt idag.
Det värsta HBK och vi supportrar kan göra nu är att tro att allting bara kommer rulla på. Att när Haglund satt spelet och får en hel försäsong på sig att bygga vidare så kommer vi att "slakta den här skitserien" 2020.
Problemet? Att det faktiskt inte är status quo hos alla andra utom HBK. Även andra lag har gjort och kommer att göra framsteg inför 2020. Vi har ett vinterfönster framför oss där mycket kommer att hända. Vi har en helt ny säsong med andra förutsättningar som väntar nästa år. Det kommer finnas nya lag, lag som kommer att floppa och andra lag som helt otippat på något sätt kommer att ”få ihop det”. Som Varbergs BoIS (ja jag återvänder ju gärna dit) och Mjällby i år.
Så vägen till Allsvenskan går nog inte via fler dokumentärer om just vägen till Allsvenskan.
Utan förhoppningsvis genom tydlighet, tålamod och kontinuitet. Och det är bl. a i dessa avseenden man också kan ana Magnus Haglunds styrkor. Att köra på med samma spelsystem och startelva match efter match utan förvillande positionsbyten. Att ha en tydlig idé om scouting och värvningar. Att ha kvar fötterna på marken och fortsätta jobba hårt.
”Vi når Allsvenskan när vi är redo för det” sa Haglund i somras. Det kan bli om ett par år eller redan nästa. Den möjligheten och förhoppningen måste så klart få finnas där.
Men låt oss åtminstone spela om det först.
