Krönika: The model
Kan HBK hitta tillbaka till framgångsmodellen?
Dystopisk krönika häromsistens av kollega Fjärås om Halmstads framtidsutsikter med möjlig ekonomisk härdsmälta och en eventuell degradering till och med ner i ettan! Men faktiskt är farbror redaktör inte lika dyster utan tvärtom övertygad om att så inte alls behöver bli fallet. Anledningen? För att jag tror att mycket av det som HBK gör idag kan göras bättre. Man måste bara hitta The Model - vilken även inkluderar rätt personer på rätt plats. Låt oss gå tillbaka till några utvalda budord från förra höstens Mastodontkrönika:
- Spelidé. Hitta en tydlig spelidé och ett system att köra efter för att få kontinuitet. Om 4-4-2 med rakt spel, snabba omställningar och inlägg från kanterna är det som fortfarande funkar bäst för Halmstads Bollklubb så kör på det.
- En skicklig tränare som genom tydlighet och organisation kan få ut max av spelarna, laget och spelidén, d.v.s. egentligen få laget att prestera bättre än vad man har spelarmaterial till. Spelarna ska hela tiden veta exakt vad de ska göra ute på planen och ha ett väl inarbetat grundspel att falla tillbaka på.
- Talangutveckling. Även här är så klart tränarens/tränarteamets roll viktig. Att man har en konstellation som verkligen är duktig på att UTVECKLA talangerna till spelare av åtminstone god allsvensk kvalitet - för det är det som måste vara måttstocken.
- Scouting. En duktig sportchef och en organisation som har näsa för att hitta guldkornen, både i form av yngre talanger och mer etablerade spelare som kanske hamnat lite snett i karriären och har potential.
Är det här möjligt att genomföra då? Ja absolut om du frågar mig! Det finns fortfarande så många exempel på att ”framgång” i dagens fotboll inte bara är förknippat med storstad och ekonomi. Titta bara i vår egen serie där Falkenberg presterar betydligt bättre sett till sina förutsättningar än t ex storstadslagen Örgryte och GAIS och även vårt eget HBK. Det mest lysande exemplet på senare år är naturligtvis Östersund som idag håvar in storkovan genom att sälja spelare som de köpt in för en spottstyver. Deras norrländska kollegor Sundsvall (som nyligen nämnts) gör trots ekonomisk kris sin bästa allsvenska säsong på år och dar och hittar kronjuveler i Spanien (!) och Romain Gall i Division 1. Även Dalkurds snabba resa upp till eliten är värd att omnämnas. Omvänt kan just GAIS då nämnas som ett exempel på en förening där man aldrig verkar få ihop det. Man såg ju t ex fina ut på försäsongen men är nu och harvar på nedre halvan av Superettan igen. Om mitt i allt detta hamnar HBK som aldrig faller igenom helt men där det heller inte känns som man får ut sin fulla potential.
Ovanstående exempel gör mig fullständigt övertygad om att mycket av det som skapar framgång går att härleda till ledning och organisation – rätt kompetens på rätt plats helt enkelt. Så istället för att skylla på ekonomi som huvudsakligen kan härledas till låga publiksiffror ska man fråga sin varför det ser ut som det gör? Att HBK varit dåliga på att skapa de rätta förutsättningarna under de senaste dryga 10 åren har ju bl. a bloggen Den osynliga handen belyst i sina genomgångar av svenska elitklubbars ekonomi.
Men jag tror inte det är kampanjer, foodtrucks och trubadurer som ska locka folket tillbaka till Örjans vall. Utan att man jobbar med rätt saker i sin kärnverksamhet och får framgång på fotbollsplanen, då kommer det andra att komma automatiskt. Och om det innebär att vi blir ett nytt Hammarby eller Norrköping i Superettan under några år får det väl göra det då – för vem vill inte vara Hammarby eller Norrköping idag?
Och det som Östersund m fl. gör idag är ju heller inget nytt. De har ju bara kopierat modellen som HBK introducerade för över 40 år sedan – och möjligen förfinat den.