Krönika: Totti
Nu jäklar händer det!
En bit in i den värsta HBK-pressen i andra halvlek kom det. Meddelandet från Svenska Spel om att man fick 8 gånger pengarna på om Tvååker gjorde matchens nästa mål.
Snacka om bjudodds! För inte är det så osannolikt att ett lag som ett lag som förra helgen satte två bollar mot IFK Norrköping även skulle lyckas pilla in en boll mot vårt kära HBK? Bara att tacka och ta emot med andra ord. Visserligen krävdes ytterligare bjudningar för att gåvan skulle verkställas genom svagt huvudspel av först Andreas Johansson och sedan Gabriel Wallentin. Men shit happens, bara att gå vidare!
Efter en ganska sömning första halvlek kom HBK ut som ett helt nytt lag i andra. Med en helt annan rörlighet och löpvillighet dominerade man matchen fullständigt. Och den spelare som anförde de blåsvarta denna dag var 20-årige Emil Tot Wikström.
Vid ett par tillfällen de senaste åren har jag skrivit om den potential jag tyckt mig se hos Tot Wikström. En förmåga att gå rakare på mål med fart och med viljan att utmana och bryta mönster. Helt enkelt en spelare med offensiva egenskaper lite utöver de vanliga. Trots det har utvecklingen för honom gått bakåt med färre framträdanden i startelva och trupp och man har frågat sig lite varför? Det har bl. a talats om att de fysiska egenskaperna inte riktigt räckt till.
Men nu jäklar verkar någonting var på väg att hända! Tendenserna har funnits där tidigare i år och mot Tvååker gjorde ”Totti” sin bästa tävlingsmatch hittills i HBK-tröjan. Efter en fin skarv av Mikael Boman löpte han sig fri på vänsterkanten och spelade in till Rasmus Wiedesheim-Paul som kunde sätta ettan i öppen bur. Sedan placerade han in 2-0 vid målvaktens vänstra stolpe efter en fin dribblingsräd. Och vid flera tillfällen tog han också det defensiva jobbet i manager Haglunds numera beryktade presspel. Så nog känns det som om Emil Tot Wikström tagit ett par steg framåt till att vara ytterligare ett alternativ till kantplatserna i årets HBK. Speciellt när Robin Östlind verkar ha märkligt tufft att anpassa sig (?) och Thomas Boakye inte gjort sig känd för att ha den vassaste ”slutprodukten”.
Cupen är över för HBK men försäsongen hittills kan väl summeras som ganska positiv Gårdagens vinst innebär ju också att vi åtminstone inte behöver ”stoltsera” med att vara fyra i Halland. På åtta spelade matcher har laget matchraden 4-1-3 (10-8 i målskillnad) och förlusterna har kommit mot lag från högre divisioner. Man har satt en tydligare spelidé med det etablerade presspelet och en spelare som Samuel Kroon verkar vara den typ av bra värvning från en lägre division som jag själv vurmade för vid ett par tillfällen ifjol. Utöver Emil Tot Wikström känns det också som om en spelare som Edvin Kurtulus tagit ytterligare utvecklingssteg i år.
Ett litet frågetecken skulle kunna sättas för förmågan att skapa klara målchanser där jag skulle vilja se mera av den rörlighet och kreativitet laget visade upp i andra halvlek mot Tvååker igår. Men i och med att HBK bara mött ett lag (Ljungskile) fån den kommande Superettan är det också svårt att veta exakt var laget står. Och är det någonting man kan säga om försäsongen så är det väl att den inte brukar säga ett skit om hur själva säsongen sedan slutar.
