Krönika: Trelleborg - resans början och där cirkeln sluts
Halmstads Bollklubbs väg från den absoluta botten till att åter vara ett allsvenskt lag.
Rasmus Wiedesheim-Paul lyfter mot en blå skånsk himmel och knoppar in 0-1 borta mot Trelleborg vilket också ska bli matchens slutresultat. Det är lördagen den 11 maj 2019 och RWP har precis gett HBK:s nye tränare Magnus Haglund en drömstart på nya jobbet.
Fyra dagar tidigare har Haglund ersatt Igor Krulj som tränare i ett Halmstad som parkerar på jumboplats i Superettan. Detta år som skulle bli ett triumftåg tillbaka till Allsvenskan. Hemvändaren Andreas Johansson är tillbaka i sitt kära Halmstad och prestigevärvningen Joel Allansson har plockats in från danska Randers. Ja HBK-ledningen verkar så säkra på sin sak att man till och med avser följa klubbens väg tillbaka genom den nya dokumentärserien BLÅ – HBK:s väg till Allsvenskan. Men just här i Trelleborg börjar också vägen tillbaka från den absoluta botten. Bort från det spektakulära och tillbaka till det som är HBK. Tillbaka till Allsvenskan. Och just Magnus Haglunds satsning på Rasmus Wiedesheim-Paul kommer att få stor betydelse på resan.
Men sommaren 2019 är en allt bistrare verklighet på väg att komma ifatt HBK. Tidigare klubbchefen Tony Karlsson har lämnat tillsammans med halva den tidigare styrelsen och nye ordföranden Pelle Nilsson har att begrunda en ekonomisk verklighet som han nog inte kunnat föreställa sig i sina värsta mardrömmar. En situation som kommer att kulminera under hösten och HBK blir till slut tvungna att sälja den s k Kombihallen till Halmstads kommun för att undvika en konkurs.
Men ute på det gröna fältet har Magnus Haglund börjat få ordning på grejorna. Halmstad slår topplaget Mjällby hemma och avfärdar även IK Frej på Örjans. Mot Norrby borta dunkar RWP dit en straff och HBK börjar få lite vittring på den där toppstriden – kanske är det inte omöjligt ändå? Vändningen kommer borta mot Mjällby 21 juli där HBK tappar sitt fina spel och förlorar med 0-2. I denna match gör även kultspelaren Mikael Boman comeback i klubben, Boman som även han hämtats in från Randers men har en årslång skadeperiod bakom sig.
HBK fortsätter blanda och ge och en period under hösten är åter kontraktet i Superettan hotat. Men till slut reder det upp sig och man kan avsluta säsongen med fem raka segrar och gamle ”Bosse” får åter fart på målskyttet. Halmstad slutar på en sjätteplats i Superettan säsongen 2019 och tillförsikten inför nästa år är stor. Inte blir den heller mindre när f d Tysklandsproffset och HBK-spelaren Joseph Baffo kontrakteras tillsammans med Alhassan ”Crespo” Heastad Kamara. Betydligt mera under radarn har yttermittfältaren Samuel Kroon hämtats in från dåvarande Division 1-laget Umeå.
När säsongen 2020 äntligen kommer igång börjar dock HBK med en slätstruken insats och hemmaförlust mot Trelleborg. Bland de kraxande olyckskorparna återfinns bl. a jag själv som velat höra något annat än floskler om att "kämpa för klubbmärket på bröstet" av manager Haglund. Efter en övertygande seger i nästa match mot ÖIS börjar ändå den blåsvarta segermaskinen komma igång. Säsongens bästa halvlek (?) avverkas på Domnarsvallen i Borlänge där Brage fullständigt spelas ut men det är bara ett problem: det blir inga mål! Och just mål, eller kanske snarare målskyttar ska bli ett återkommande diskussionsämne under säsongen.
I mitten av juli minns jag att jag skriver något i stil med att det känns som om HBK är ett nummer för stort för Superettan men strax därefter börjar det gnissla lite. Säsongens andra förlust kommer hemma mot Akropolis (2-3) och efter 0-0 matcher mot bottengängen Ljungskile och GAIS ökar kritiken. För det finns ju bara en forward i HBK som verkar kunna göra mål och det är ”Paul gol” – Haglunds golden boy.
Trekejsarslaget mot Sundsvall och Degerforsx2 när serien vänder klaras av med 6 inspelade pinnar vilket HBK ska vara mycket nöjda med. Hemma mot Degerfors blir det 1-4 i arslet och "Degen" ser ut som seriens obestridda kungar medan det finns spelmässiga frågetecken runt HBK. Men förmågan att alltid kunna studsa tillbaka har också kännetecknat säsongen och klubben fortsätter hysta in sina poäng fram till den viktiga bortamatchen mot Jönköping i början av oktober. Men där blir det förlust med 0-1 efter en osedvanligt trubbig insats och kanske viktigast av allt: målkungen Wiedesheim-Paul har precis sålts till Rosenborg och de mörka molnen hopas åter över Örjans vall. Att behålla RWP har ju bl. a jag själv ansett som helt nödvändigt för att kunna utmana om den allsvenska platsen – något som dock kommer att visa sig vara helt FEL.
För några veckor tidigare har den där gamle kultgubben åter börjat hitta målet. Samma dag som jag skrivit om ”Boman-psykosen” och en del blivit upprörda så inåt bara helvete - ja ibland kan det behöva röras om lite för att få fart på grejerna.) Men släpp Boman loss, det är höst! skriver Filip och ”Bosse”, ja han har hittat en ny radarpartner i den tidigare så iskalle säsongsarbetaren Sadat Karim som plötsligt växer ut till en klasspelare.
Och Boman bombar på i takt med hammarslagen på Magnus Haglunds gedigna bygge. För nu kan en ny dimension i Bollklubbens spel skönjas – den samtrimmade lagmaskinen som rullar på oberoende av sina beståndsdelar. Jonathan Svedberg har tagit plats på det centrala mittfältet efter Dusan Djurics avstängning och Emil Tot Wikström blommar ut till en poängmaskin på vänsterkanten. Sju raka segrar senare är återkomsten till Allsvenskan säkrad genom en formidabel kross på gamla favoritarenan Norrporten.
Veckan därpå säkras även seriesegern hemma mot Örgryte och aldrig har väl skillnaden mellan det nya och det gamla känts tydligare. ÖIS som året innan enkelt besegrade HBK i två matcher och länge var med i racet om Allsvenskan är nu ett detroniserat gäng som kämpar för sin existens i Superettan efter att man inför året anställt tidigare HBK-duon Keith Millen och Igor Krulj.
Magnus Haglund fick, om inte ett lag i spillror så i varje fall ett väldigt obalanserat och tilltufsat lag att ta över för ett och ett halvt år sedan. Till detta bygge har han adderat i princip en beståndsdel i varje lagdel som haft en avgörande betydelse: Joseph Baffo, Samuel Kroon och Mikael Boman. Baffo blev klippan som behövdes för att stabilisera försvaret, Kroon poängmaskinen som fyndades i Division 1 och Mikael Boman, ja han klev fram och visade sin ovärderliga rutin när den som bäst behövdes. Till detta har också Haglunds eviga kontinuitetssträvan i längden visat sig ge resultat.
Magnus Haglunds beslut att på allvar satsa på Rasmus Wiedesheim-Paul visade sig också bli ett lyckokast även om Halmstad verkade bli en bättre fungerande enhet utan honom på slutet. För om det var Kombihallen som räddade HBK ifjol så är det försäljningen av RWP i år, en försäljning som enligt vad jag förstått gör att ekonomin kommer att gå plus.
HBK var nere på den absoluta botten men genom att gå tillbaka till sina rötter med gedigen sportslig kompetens och hårt arbete har man på ett och ett halvt år vänt på skutan och är åter ett allsvenskt lag. Och därför känns det vackert att den här resan nu på lördag också får avslutas i Trelleborg – platsen där resan en gång började och cirkeln nu sluts.
