Krönika: Vakna Halmstad!
Snart har vi kanske inget elitlag kvar.
Jag läser Jan-Owe Wikströms krönika efter gårdagens extrainsatta medlemsmöte och undrar först varför i h-vete det är så få som reagerar? Istället fortsätter diskussionerna om helgens bortamatch i Västerås. Om att resten av säsongen kommer att bli en enda lång försäsong inför nästa säsong då HBK minsann kommer att krossa Superettan och återvända dit vi hör hemma.
Men så vakna då!
Steg 1 är att klara kontraktet i Superettan så att vi kan ta del av de ca 8 extra Mkr som nästa år tilldelas lagen i landets näst högsta serie och på så sätt förbättra förutsättningarna för att elitverksamheten överhuvudtaget ska kunna existera framöver. Steg 2 blir att därifrån anpassa verksamheten till en helt annan kostym än vad som varit fallet de senaste åren.
På gårdagens möte gavs tydligen inga konkreta svar på medlemmarnas mest kritiska frågor. Varken om hur pengarna från försäljningen av Sead Haksabanovic egentligen förvaltats eller hur ungefär hälften av sponsorintäkterna kan försvinna i diverse omkostnader. Det är kanske i och för sig inte så konstigt eftersom tre av de styrelseledamöter som varit med på resan samt även klubbchefen nyligen har lämnat skutan. Men om den sistnämndes sorti, den person som varit HBK:s ansikte utåt de senaste åren, nämns det märkligt nog ingenting om i Hallandsposten.
Att HBK:s budget där man skulle hitta 4 nya sponsormiljoner var en ren glädjekalkyl förstod nog de flesta och den var ju dessutom anpassad till sportslig framgång och en viss nivå av publikintäkter. Lägg därtill kostnaderna för tränarbytet, värvningen av Mikael Boman och diverse kontraktsförlängningar. På pluskontot finns försäljningen av Gabriel Gudmundsson och att Pontus Silfwer lämnat, men totalt sett verkar den ekonomiska situationen nu vara mer akut än någonsin tidigare.
Så sent som igår lyssnade jag på en podd där Djurgårdens nuvarande förstaplats i Allsvenskan sågs som smått sensationell då man hade en i sammanhanget ”blygsam” omsättning på ca 130 Mkr. Detta ger ju ett visst perspektiv på saker och ting. Normalt brukar väl HBK:s årsomsättning ligga på runt 40 millar och hur en klubb med de förutsättningarna kan hamna i ett läge där hälften av sponsorintäkterna ska behöva förvinna i olika omkostnader är för mig en gåta. Speciellt när dessa intäkter knappast kan sägas ha ökat på senare år. Då känns det heller inte så konstigt att Halmstads BK hamnat där man nu befinner sig.
Men nu är det upp till den nye ordföranden att försöka ställa allting tillrätta. Och då måste det i varje fall kännas väldigt tryggt att det nu åter finns en urkraft med ett stort HBK-hjärta i Klubben.