Bollklubbsbloggen: Lundevall, ej att förglömma!
Och reflektioner från en premiäromgång.
Försäsongens ringa betydelse manifesterades väl ännu en gång när vi fick se Malmö FF spela ut mot Hammarby i lördags. Och även dagen därpå när våra blåsvarta hjältar äntrade klassisk allsvensk mark. För de där tveksamheterna som återigen börjat smyga sig på märktes inte mycket av under premiären mot BK Häcken. Istället fick vi anledning att tro att den utveckling för flera spelare som på allvar började ta fart under hösten kan fortsätta även på allsvensk nivå. Av de spelare som i min bok inte är självklart allsvenska stod Andreas Bengtsson, Sadat Karim och framför allt Thomas Boakye för fina prestationer.
Premiärseger med 1-0 på Örjans vall precis som 2017. Och precis som då (Mads Roerslev) fick vi se en ny högerback som (troligen) stannar på en match för Bollklubben i statistiken. Men där stannar också de absoluta likheterna. För om HBK 2017 mot Östersund var ett extremt försvarsdisciplinerat bygge med en uttalad fixstjärna i Sead Haksabanovic som kunde avgöra så var man väl lika disciplinerade i söndags, men även med förmågan att kunna etablera ett eget spel. Och bland alla lovord som delats ut skulle jag i det avseendet vilja framhålla Simon Lundevall. Med sitt lugn och sin förmåga att hålla i bollen bidrog han starkt till att Halmstad i andra halvlek kunde flytta fram positionerna på motståndarnas planhalva.
AIK-Degerfors igår och hela mediesverige går nu bananas i besvikelse över det klassiska brukslagets insats borta mot ett av de förväntade topplagen. Exakt vad som ligger bakom denna snudd på hysteri är svårt att förstå och det kan kanske också bli svårt att hantera för ett Degerfors som redan i höstas visade prov på svagare nerver. Noterade också att AIK hade fler avslut på mål under typ första kvarten än vad HBK hade under hela matchen mot Häcken. Så där har vi i varje fall identifierat en stor förbättringspotential till söndagens möte med Sirius.
