Krönika: Matadoren
I Halmstad sitter man lugnt kvar under eken på Örjans vall och luktar på dofterna från våffelstugan. Why worry? Det är ju 13 matcher kvar!
Hemmamatch mot jumbon Syrianska. Alla var laddade för tre poäng. För det här var ju matchen som bara skulle vinnas för att påbörja klättringen mot säkrare mark. Så blev det naturligtvis inte. Istället var det bortalaget som tog ledningen med 0-1 redan i den nionde minuten och detta kom att prägla hela matchen. Ett krampaktigt HBK fick jaga. Ett HBK som i första halvlek knappt visade prov på några spelidéer alls. Daniel Nannskog slog huvudet på spiken när han i Fotbollskväll menade att Halmstad behöver ha in kreativitet på mittfältet. Någon som kan luckra upp och dra isär motståndarna, sticka in bollar bakom backlinjen. Jag vill nog dra det ett steg längre: Halmstads BK skriker efter kreativitet!
Jag läste i KvP före match att Jens menade att anledningen till att HBK haft svårt att göra mål på hemmaplan var att motståndarna har ”respekt” när de kommer till Örjans vall och vill krympa ytor. Ja, det kan säkert stämma att ytorna blir större på bortaplan. Men ett sådant uttalande känns ju verkligen som att blunda för problemet. Om motståndarna krymper ytor är det ju upp till Halmstad att hitta kreativa lösningar. Det borde framför allt vara på hemmaplan som poängen ska tas. Och jag tror knappast att moståndarna har mer respekt när de kommer till Örjans vall än när de kommer till t ex Olympia i Helsingborg.
Syrianska visade prov på kreativt spel i första halvlek när man spelade sig till chanser genom att hitta ytor och dra isär Halmstads backlinje. I andra halvlek tröttnade dock lirarna från kringelstaden rejält och Halmstad kunde efterhand öka pressen mer och mer. HBK skapade i andra halvlek tillräckligt med chanser för att vinna matchen. Men den riktiga pressen kommer alltså först de sista 20 minuterna mot ett sargat lag som knappt haft tio spelare på träning den senaste tiden och där fyra spelare i startelvan inte ens tränat innan match! I alla fall enligt Özcan Melkemichel. Roligt att se i måndags var i varje fall Jesper Westerberg. Vilken inställning! Han börjar nästan bli lite ”Halmstads svar på Olof Mellberg” där han rusar runt och ser galen ut i sitt skägg och med en energi som kan försätta berg.
En poäng känns i efterhand OK. Visst, Halmstad borde vunnit fast å andra sidan gjorde Stojan en idioträddning i femte övertidsminuten så det kunde också blivit noll poäng. Poängräddare mot Syrianska var återigen Marcus Antonsson som kom in i andra halvlek. Även Kristoffer Fagercrantz var direkt inblandad i målet så den här gången visade Jens fin känsla med bytena. Men för att återgå till Antonsson så är han spelartyp som saknas i dagens startelva. Medan Baldvinsson och Boman är två kraftfulla, hårt jobbande forwards så verkar Antonsson mer vara en ”gubben i lådan typ” som dyker upp på rätt plats och petar in bollarna. Antonsson bär en äkta måltjuvs signum. Killen som gör enkla mål. Men som hela tiden fått stå tillbaka för firma ”B&B”. Tar man en titt på statistiken kan man undra varför?
Minuter mål snitt
Marcus Antonsson 252 2 126
Mikael Boman 1 369 4 342
Gudjón Baldvinsson 1 238 3 413
Marcus Antonsson behöver alltså 126 minuter på sig för att göra mål eller närmare en och en halv match. Mikael Boman behöver närapå 4 matcher för att göra mål och Gudjón Baldvinsson över 4 matcher. Sedan kan man säga att statistik är förbannad lögn men intressant är det!
Den störta anledningen till att jag tycker Marcus borde få fler chanser är ändå att Halmstad behöver en bättre ”mix” ute på planen. Spelare med lite olika egenskaper som kompletterar varandra. Som t ex en ”targetplayer” (Boman) som jobbar fram bollarna till ”måltjuven” (Antonsson). Idag prioriteras hårt jobbande, ”riviga” spelare men det blir alldeles för statiskt och lättläst. Störst är som sagt behovet av en riktig kreatör på mittfältet. Men vad har egentligen hänt om man jämför med början av säsongen? Jo, Kristoffer Thydell har tagit plats i startelvan på bekostnad av Fagercrantz/Rojas. Ännu mer defensiv balans alltså för ett lag som har svårt att skapa målchanser! Men om nu inte Rojas eller Fagercrantz håller måttet varför inte pröva något annat? Har tidigare propagerat för Sella på innermittfältet men det verkar lönlöst. En annan lösning skulle kunna vara att dra ner Mikael Boman på mitten och på det sättet även ge plats för Antonsson. Ja, varför inte? ”Bosse” är kraftfull, löpstark och har en bra passningsfot. Men snälla gör någonting, prova något nytt för att försöka förändra! Istället rullar det bara på i samma gamla hjulspår med ett spel som inte fungerar och poängchanser som bara blir färre och färre. Per Ohlsson i Gefle brukar kallas ”tråkmåns” men om man jämför med vad som händer runt Nissan så är det ”hela havet stormar” uppe i Gefle. Tidigare har det försökts med 3-5-2 och senast mot Malmö gav en 4-3-3 formation seger mot topplaget Malmö! Ohlsson verkar inse allvaret. Att han behöver göra någonting för att vända trenden och börja plocka poäng.
Syrianska verkar också inse allvaret och har plockat in två spelare på lån för att stärka truppen inför hösten. En av dessa - Mattias Mete - var inblandad i deras mål. Men på Örjans vall är det fortsatt tyst. Här sitter man fortfarande under stora eken och luktar på dofterna från våffelstugan. Det kan i och för sig vara ett gott tecken. Får man in en spelare som kan hjälpa klubben att få igång ett mer vägvinnande spel kan laget lyfta i tabellen. Annars kommer det här att bli en ångestladdad kamp ända in på mållinjen i höst. Och om det nu inte finns pengar till etablerade klassförvärv så…finns det inga intressanta spelare i ”div II mellersta Värmland” eller var f-n som helst? Var tog förmågan att hitta ”guldkornen” vägen? Varför ryktas Falkenbergs talang Niclas Eliasson till AIK och Malmö när Halmstad ligger tre mil bort? Vare sig det gäller taktiska förändringar eller eventuella nyförvärv så kan HBK ibland få mig att känna mig som matadoren i Ferdinand på julafton. Ni vet han som så gärna vill briljera med sin cape och sitt svärd och säger. ”Snälla Ferdinand, stånga mig, sparka mig, hoppa på mig” bara det HÄNDER NÅGONTING!” Men Ferdinand han sitter bara lugnt kvar under sin korkek och sniffar…på SuperEttan.