Halmstads BK - AFC Eskilstuna2 - 1
Matchkrönika: Halmstads BK - AFC Eskilstuna
Ett år med Haglund. Ett år som inneburit topprestationer. Dock är det oväsentligt då en säsong inte räknas över löpande 30 omgångar utan just över de fastställda 30 omgångarna som avser säsongen. Dock ser det bra ut. Det ser mycket bra ut.
Förenade Atletfotbollsklubben från Djursholmsoperans Väsbycafé i Eskilstuna kom på besök. Ett AFC som inlett säsongen uselt. Visst har de haft sina sjukdomar i laget. Visst vände de hemma mot Jönköping men de kom till matchen med en bottenplacering. Och där ligger de även efter dagens match. Det gör inte HBK. Vi ligger i topp. Absoluta topp. Vi har serieledningen. Dock bara på målskillnad gentemot Degerfors men ändå. Nu har vi förstaplatsen!
Detta var en insats där ingen glänste men heller ingen som föll genom. Vi hade två kanter med fyra spelare som var mycket delaktiga i spelet. Kroon gör en mycket bra första halvlek där han styr vårt spel. Han kommer dock av sig lite i andra men Kurtulus tar över hans roll på högerkanten. På andra kanten har vi en Emil Tot Wikström som gör sitt defensiva jobb exemplariskt. Dock finns det frågetecken i hans offensiv. Känslan är att han inte kan bestämma sig för om han ska passa, skjuta eller dribbla och när han väl har bestämt sig är det för sent. Andreas Bengtsson gör kanske inte en första halvlek som är hans bästa. Visst löper han i djupled nån gång då och då men mer är det inte. I andra är han mer delaktig och vi får således också en vänsterkant som hotar uppå vår högerkant.
Andreas Johansson och Baffo är stabila ihop igen. Jag har oerhört svårt att se att Alexander Berntsson ska kunna splitta på de två. Och det ska vi inte heller är min åsikt. Två insläppta mål på 7 matcher är oerhört respektingivande.
På topp fick vi ser Boman och Rasmus Wiedesheim-Paul ihop igen. Dock var detta en match som deras samarbete lyste med sin frånvaro. Ralle kändes sval idag. Det var dålig bollbehandling och hans löpningar var inte alls det som vi vant oss vid. Boman gick åter från en spelplan mållös trots lägen. Visst är han oerhört duktig io bollmottagning och i det defensiva spelet. Men som anfallare krävs det att man gör mål också. Det börjar bli dags nu Bosse.
Som jag skrev var detta en match där ingen glänste. Men laget kanske gjorde det. Att kunna vända på en match där vi släpper in det första målet är en styrka. Och vi gör det genom idogt gnuggande av vårt egna spel. Ett spel som involverar hela laget. Ett spel som har visat sig vara svårt att besegra.