Bollklubbsbloggen: Mellan raderna med Janne Jönsson
Delvis undflyende på frågorna men samtidigt en ganska stor medvetenhet och insikt om de egna bristerna och vad som måste förbättras – så kan man väl sammanfatta lördagens intervju med HBK:s chefstränare.
Och det känns i varje fall som om HBK haft ganska så stort tålamod med Dusan Djuric! För mig är det ganska tydligt: när i princip alla andra möjligheter var uttömda ville Dusan komma ”hem”. Men när då Halmstad inte välkomnade med ”stora famnen” blev han purken. Life goes on!
Fast några SM-guld inom de närmaste åren ska vi nog inte räkna med, men HBK verkar vara på väg att återuppbygga det som en gång var klubbens adelsmärke – att förädla talanger! Fast numera kanske mer i form av att talangerna kommer fram via den egna akademien snarare än att de handplockas från närområdet – eller möjligen plockas från närområdet i tidigare ålder? Så på lite sikt kanske då!
Mycket fokus på den bristande offensiven har det ju också varit. I Stabaek var Janne känd för sin gladfotboll men det som slår mig är att han i Halmstad i första hand lyckats med att sätta en defensiv! För ganska så exakt ett år sedan var ju HBK på väg att stabilisera sig i Allsvenskan och hade en hyfsat lång svit av matcher (5-6?) utan förlust och med få insläppta mål. Sedan kom skadorna. Eller om det också var så att när man försökte vässa sig offensivt fick man inte ihop helheten?
Så det är kanske bäst att fortsätta på den redan inslagna vägen i år istället då?
För innerst inne bryr vi väl oss knappast om vilken väg vi tar på #ResanHem.
