Dimma över Skedalahed: Paragrafryttaren
Mohammed Ali Khan säger sig ”vara öppen för att följa med ner i Superettan”. Det får mig åter att fundera över vad ett avtal egentligen är värt?
Hur många gånger har man inte läst om ”Zlatans krav för att stanna i PSG” i media? Och varje gång tänker jag ”men han står ju under kontrakt till 2016?” Men i medierna låter det som ”om inte klubben uppfyller ditten och datten ja då kommer Big Z att lämna”. Uppenbarligen har jag missuppfattat innebörden av ett giltigt avtal. Kanske är det för att jag själv jobbar med just avtal varje dag? Jag vet inte. Men ibland undrar man vad ett avtal egentligen är värt? Enligt media så verkar det i varje fall bara vara ”spelarnas marknad” som råder och den rapporteringen känns ganska tröttsam.
Och det är ju inte bara Zlatan Ibrahimovic detta gäller utan det syns överallt. Nu senast i Halmstads BK där Mohammed Ali Khan vill se en satsning av klubben mot Allsvenskan 2017 för att stanna. Jaha. Återigen kommer känslan av att det där vanhedrande spektaklet SuperEttan som klubben nu tillhör det var spelarna inte själva någon del av. Men om jag förstått innebörden av att stå under kontrakt så är det inte bara att dra om det inte passar. Och jag tror även att det är så att om det inte kommer in ett bud som klubben accepterar så blir man kvar. Alternativt löser man sig själv från kontraktet - men även detta kräver väl en form samförstånd?
Ali Khan och HBK ska tydligen snart träffas och ”prata framtid”. Vad är det man egentligen ska diskutera? Om inte omständigheterna uppenbarligen föranleder annat så finns framtiden de närmaste två åren redan där. Svart på vitt.
Visst är det lovvärt att ställa krav och visst förstår jag att mycket är ett spel för gallerierna. Men som den paragrafryttare jag är kan jag ändå någonstans tycka: att om du har ett giltigt avtal så knip käft och respektera det!
