Halmstads BK - IFK Värnamo0 - 3
Ridå, systemkollaps, mörker, fritt fall, ja vad ska man säga…
I min senaste text skrev jag att hoppet är det sista som överger människan och så länge det finns en chans till avancemang så lever det hoppet. Men efter dagens insats mot Värnamo är det svårt att övertyga sig själv om något hopp.
För trots att AFC gång på gång tappar poäng och ger HBK chans att komma i fatt och förbi den där så vikta tredjeplatsen så tar HBK inte den chansen utan allting låser sig och AFC kan i stället dryga ut sitt försprång.
En kvalplats som HBK förvisso inte förtjänar att ha eller att få spela. Förlorar man mot ett lag som Värnamo på hemmaplan med 0–3 i en måstematch förlorar man två gånger mot Norrby. Förlorar man nästan var tredje match så ska man inte få chansen att spela allsvenskan. Så är det och så ska det vara.
Dagens insats var bedrövlig. Från avspark till slutsignal var HBK ett uselt lag. Ett lag som inte vågade eller kunde spela för seger. För att spara mig själv på lidandet att minnas tillbaka på 90 minuter av oktoberångest så ska jag istället försöka analysera framtiden.
För trots all oro och tomhet som fyller en efter matchen så finns de faktiskt positiva incitament. Men det gäller att blicka framåt, för oavsett hur de går de sista matcherna så finns det mycket att fixa under hösten och vintern.
Om vi börjar med de viktigaste. Så har HBK ett väldigt ungt lag och väldigt framgångsrika årskullar på U-nivå. När matchen igår avslutades fanns t.ex. fyra killar födda 99 på plan och duktiga Jonathan Swedberg också född 99 hade säkert spelat om han varit frisk. Dessutom är u-17 laget ett av de bästa I Sverige I sin ålder. Detta är en väldigt bra grund att bygga på. Unga spelare som redan har fått mycket rutin och erfarenhet från både allsvenskan och Superettan. Spelare som är alla väldigt kreativa, bollskickliga och hårt arbetande.
Nu är det svårt att veta vilka som eventuellt kommer att lämna eller stanna kvar efter säsongen. Men med tanke på hur många duktiga ungdomar som tagit plats de senare åren är jag övertygad om att fler kommer att ta plats nästa säsong.
Den förre allsvenska guldtränare Magnus Haglund är I från Halmstad och om jag förstår det rätt så bor han här, samt är för tillfället arbetslös. Att inte försöka knyta sig till honom vore ett misstag tror jag. Inget ont emot Igor men han känns inte som rött person att leda det här laget.
Att få in Haglund vore väldigt spännande. Hans sätt att leda Elfsborg framgångsrikt borde (I teorin) kunna med enkelhet appliceras på HBKs unga och passningsorienterade killar. Att han är välmeriterad och borde vara ett starkt namn när man vill knyta åt sig nyförvärv är även det en bonus.
Det blev en kort krönika I dag. Är fortfarande tom efter matchen. Att bita ihop och komma vidare är en klyscha men vad mer ska man göra?
