Bollklubbsbloggen: Rulla in en boll och låt den rulla
En tanke som säger mycket om problematiken i dagens HBK.
När förre Bollklubbaren Anel Raskaj åker på sin frilägesutvisning är inte min första tanke “Yes, nu vänder vi det här” utan “det här kommer vi nog ändå inte att kunna utnyttja”. Och i just den tanken återfinns nog mycket av problematiken i dagens HBK. En knapp timme och 11 563 rullbollsmeter mot ett handbollsförsvar senare funderar jag på varför man inte bara dyngar in bollen i straffområdet och låter våra större spelare ta kampen där. Att rulla runt för att sedan avsluta med en felriktad passning eller ett skott fem meter över är ju ändå bara slöseri med tid.
För en och en halv månad sedan sköt Höskuldur Gunnlaugsson oss till en härlig seger mot AFC hemma på Örjans vall. Gräset var grönt, livet var skönt och den ljusnande framtid var vår. Men strax därefter förlorade han av någon anledning sin plats i startelvan och 4 matcher senare är läget ett helt annat. Med det inte sagt att detta skulle bero enbart på Gunnlaugssons frånvaro men han har trots allt varit en av våra bästa poängplockare. Och som tidigare konstaterats låg han också bakom fler av våra mål i våras med sin fina fot på fasta situationer.
När Höggi fick komma in mot AFC visade han under sin korta stund på planen också upp en större rörlighet och bättre passningskvalitet än övriga i laget. Och han borde varit den som istället för Pekalski bytte av Jonathan Svedberg – i det läget av matchen.
I det läget av säsongen som HBK hamnat i nu blir det nog lik förbaskat till att rikta in sig på att slåss om den där kvalplatsen i höst. Och då behövs Höskuldur Gunnlaugsson - i någon av de offensiva rollerna - på planen.