Sävedalens IF - Halmstads BK0 - 2
SIF 0-2 HBK: Job done
Cupens andra omgång. Omgången då lagen från Allsvenskan och Superettan går in i turneringen. Att man inte ska ta lätt på matchen var vi förvarnade för. Gefle IF hade redan åkt ut och Trelleborgs FF likaså. Under kvällen åkte även GIF Sundsvall, Landskrona BoIS, Helsingborgs IF och Kalmar FF ut ur cupen. Dalkurd FF tvingades till förlängning för att klara sig vidare till nästa omgång.
Vi fick se ett Halmstads BK som ställde upp i en 4-4-2-uppställning med Tryggvi Hrafn Haraldsson som anfallspartner till Kosuke Kinoshita. En stor och stark tillsammans med en liten och snabb. På kanterna var Hösguldur "Höggi" Gunnlaugsson och Emit Tot Wikström placerade med Pontus Silfwer och Jonathan Svedberg mellan sig. I backlinjen huserade från höger; Thomas Boakye, Andreas Hadenius, Alexander Berntsson och Andreas Bengtsson. Mellan stolparna skulle Malkolm Nillson freda målet.
INför matchen hade huvudtränare Igor Krulj talat om att hur vi ställer upp spelar mindre roll. Det är hur vi spelar som är det viktiga. Enligt undertecknad håller jag med om detta. Tyvärr då åt det negativa hållet. För i första halvlek anser jag att vi fick se det vanliga HBK där det är omständigt och långsamt. Det är allt som oftast 1-2 touch för mycket som drar ner tempot. Passar som går på spelare och inte framför. Spelare som inte tar löpningar i den mån det krävs för att dra isär motståndarnas försvar. Det känns som att vi litar för mycket på vårt bollionnehav. Att bollinehav i sig kommer ge oss målchanser.
De farligaste målchanserna i första halvleken hade Sävedalens IF där de spelade med ett snabbt omställningsspel och ville gå på mål direkt. Även om det aldrig riktigt blev varmt runt Malkolms mål var känslan efter första halvlek att det nu ändå var dags för HBK att missa Svenska Cupens gruppspel för första gången sedan det gjorde åter inträde säsongen 2012/2013.
I andra halvlek utgick Höggi och in kom Oscar Petersson på högerkanten. Inte för att Höggi gjorde en dålig halvlek men kanske för att ruska om lite i laget och väcka det efter den trötta första halvleken. Vi började spela med mer fart. Det gick snabbare i passningsspelet och vi tog lite mer löpningar. Vi kom således till lite längre anfall även om vi har svårt att ha längre perioder där alla moment är bra. Vi kan göra en prestation som är bra för att i stunden senare slå bort bollen. Dock var felprocenten lägre nu och vi kom närmare Sävedalens mål. Utdelningen kom sedan i minut 59 när offensiva Boakye fick bollen och slog in bollen mot straffpunkten där Kinoshita inte kunde göra annat än att nicka in bollen i mål. Nollan framåt var spräckt och man såg på spelarna att det varv en sten som lämnade axlarna. Nu skulle vi väl dock kunna gasa på och trycka ner SIF?
Svedberg går ut minuterna efter ledningsmålet och in kom Ivo Pekalski. Ett rakt byte som gav varken från eller till men som gav lite fräscha ben på banan åtminstone. Vi höll mer boll även om SIF kunde komma upp i farliga anfall emellanåt. Dock kom deras farligaste lägen på slarv i backlinjen, oftast från Hadenius som ej har bevisat varför han var hyllad som allsidig spelare vid hans ankomst till Klubben i vintras. Efter halva andra halvleken utgår Tot Wikström med en liten blödning för att ersättas med Gabriel "Gabbe" Gudmundsson. Gabbe utgick från vänster som yttermittfältare och visar varför han ska vara del av startelvan. Han visade med sin fart att han kan komma från vilken motståndare som helst. Tyvärr så är känslan att han inte har självförtroendet just nu för att gå rakt på mål med sin fart hela vägen utan går förbi sin försvarare för att sedan stanna upp och söka en medspelare.
2-0 kom i minut 83 efter att Gabbe sprungit förbi på vänsterkanten för att sedan slå en snett inåt bakåtpasning som gick rakt på en motståndare. Gabbe skulle dock ha turen att få bollen åter som han sedan skjuter in i högen och vidare in i mål. 2-0 var ett faktum och segern var efter detta kassaskåpssäker. Vi höll i bollen och trillade runt utan att riktigt vilja hota framåt. Matchen spelades av och HBK vann matchen.
Återigen så visar vi att vi har svårt att få upp ett tempo i spelet. Vi vänder på spelet men bollen ska gå via hela mittfältet först. Utan tempo så har vi alltid ett samlat försvar mellan bollen och målet. Att vi vann mot ett lag hemmahörandes i rikets fjärde division är något vi ska göra alla dagar i veckan. Att vi vann är bra för att vi bröt förlusttrenden. Att vi vann och höll nollan kan vara bra för självförtroendet. Att vi vann är väldigt bra då detta ger oss chansen på cupdrömmar till våren. Vad som dock fortfarande önskas är som jag skrivet att vi skruvar upp tempot i spelet och spelar lite rakare för att på så vis kunna hota vassare vid motståndarnas mål.