Sirius - Halmstads BK2 - 1
Sirius - HBK 2-1 (0-1) Det var la bara fan då!
En fantastisk första halvlek där det mesta som varit fel var rätt. Och en andra halvlek där allt var precis som vanligt. Den här allsvenska säsongen är en sån där säsong.
Laguppställning: Isak Pettersson – Adnan Kojic, Fredrik Liverstam, Marcus Johansson, Andreas Bengtsson – Nikolai Alho, Ivo Pekalski, Marcus Mathisen, Sead Haksabanovic – Fredrik Olsson, Alexander Ruud Tveter.
Avbytare: Rebin Asaad, Malkolm Nilsson, Alexander Henninson, Kosuke Kinoshita, Jonathan Svbederg, Alexander Berntsson, Jesper Westerberg
Byten:
69 Pekalski ut, Rebin Asaad in
71. alho ut, Jesper Westerberg in
89. Olsson ut, Kosuke Kinoshita in
Förutsättningarna kunde varit bättre. HBK:s bäste spelare Keita borta och match på bortaplan mot förra årets nemesis Sirius. Tack och lov för HBK har Sirius enorma skadeproblem, utan full bänk, och långt borta från det flyt de hade i början av säsongen.
Istället började HBK taggade på ett sätt jag inte sett i år. Första kvarten var HBK taggade till tusen. I avsaknad av starke Keita på mittfältet verkade hela laget ha bestämt sig att både vara aggressiva i pressen och trycka till i närkamperna. Det ledde till ett par halvchanser. Ett bra inlägg skruvat framåt av Mathiesen efter bra bollrullande nära straffområdet. Sen bröt Liverstam aggressivt och efter några kass fick han själv skjuta ett misslyckat skott. Sead, som fick agera utan att bli slaktad av motståndarna, sköt en lurigt skruvad nästanlobb som målvakten fick peta till hörna. Och några skott till.
Allt fungerade egentligen för HBK. De pressade aggressivt och högg på Siriusspelare innan de fått bollen under kontroll. På så sätt bröt de och fick spelvändningar. Och när HBK vann bollar sprang spelare på djupet. Både Ruud Tveter och Olsson sprang BRA på långbollar. Tveter nickade med sig bollen och passade i onödan till Olsson, som trasslade in sig i försvararen, och Kojic kom i en kontring och slog ett snabbt inlägg upp i mitten mot Olsson, men det var tyvärr offside.
I 26:e minuten kom 0-1 för HBK. Sead hade bollen på vänsterkanten, passade bakåt till Andreas Bengtsson som slog ett bra inlägg som landade hos Olsson som tog ner bollen och sköt enkelt i mål. I 36:e var det åter dags för Bengtsson till Olsson, men Olsson fick inte ordning på bollen. Sirius tog över bollinnehavet sista kvarten, men fick inte till något förutom ett bra skott av Alexander Nilsson.
Första halvleken var en lista av positiva kryss bredvid nästan alla negativa saker jag radade upp i fredagens krönika. Presspelet fungerade, HBK hjälpte varandra att komma runt i anfallsspelet, Sead samspelade i triangelspel, forwards sprang på djupet och folk tog och vann! närkamper. Sead blev inte mosad så fort han fick bollen och han sköt i bra lägen. Alho spelade försvarsspel och slog ett lågt inlägg! Bästa halvleken i år, utom möjligen Djurgårdsmatchen hemma. Och det vet vi hur det gick då. Himlen lyste blå över Studenternas, men i Göteborg var det regn.
Andra halvlek inleddes med att Mathiesen nästan blev fri på en långboll. Sen tog Sirius över och hade framför allt öppet på HBK:s kanter där våra ytterbackar fick slita. Och i femtionde minuten gjorde Moses Ogbu 1-1 på ett typiskt Fredrik Olsson-mål. Ett inlägg bakom HBK:s mittbackar som blev frånsprungna på djupet medan Isak stod kvar på mållinjen. Minuten efteråt visade Sirius att de verkade ha kopierat alla andra lags sätt att försvara mot Sead när Busch Thor sprang rakt in i honom och fick varning. Så trist. En frispark från Alho var på mål, lågt, men lite för lös. Minuten efter sköt Sead ett rätt fantastiskt oskruvat långskott som påminde lite om Johan Neeskens på 70-talet. Synd att den gick utanför stolpen. Sead hade skottet i ordning idag.
Här tog Sirius över matchen. HBK som förut varit så tuffa i närkamperna blev runtspelade och de började slå bollar dit inga spelare var. Sirius vaskade fram några bra chanser, HBK:s defensiva kanter var vidöppna för inläggslägen, och plötsligt kändes allt som vanligt igen. Efter de två bytena fick HBK in lite mer jämnt spel ute på plan. Men de tidigare tajmade långa bollarna ersattes av tjongande mot stillastående forwards. Orken tröt för HBK medan Sirius blev allt piggare.
När Filip Haglund nickade in 2-1 i 93:e minuten på
- ett inlägg slaget utan en täckande back
- över en Bengtsson i ingenmansland istället för på sin ytterbacksplats
- till en öppen anfallare utan markering
- och med Isak hängande i luften men utan att nå bollen
- var det en metafor för HBK:s säsong.
Ännu ett perfekt jävla inlägg från en fri ytter till en omarkerad motståndare som nickar perfekt. H e l v e t e ! ! ! Varför gör vi våra motståndare bra när det gäller som mest?
Två reflektioner
Målet är bara ett exempel. HBK är helt chanslösa i defensiven på våra kanter i andra halvlek.
Haksanovic skjuter fem skott från utanför straffområdet. Alla bra, alla nära att kunna bli mål. Men ingen går I mål. Han är så otroligt bra när han går inåt i banan från vänster. Men jag undrar varför inte HBK utvecklar någon kombination med ytterbacken när han går den vägen. Han drar ju med sig deras ytterback för att täcka skottet, så det borde gå att tänka ut något lurigt i de lägena. Kombinationer!!!
Sommartransfers. Diskutera i smågrupper. Trevlig sommar!
