Stark sista kvart räddade poäng i stökigt jumbomöte
Syrianska hemma. Hur svårt låter det? Vi pratar om ett turbulent lag som den senaste månaden gått igenom tränaravhopp, återkomst av tränare och som enligt uppgifter bara har haft 8-9 spelare på plats vissa träningar. Fast när man möter ett HBK som under de första 75 minuterna av matchen har gigantiska problem att etablera ett anfallsspel och därför knappast är ett hot framåt tillåts till och med årets absoluta (poängmässiga) bottenlag skrämma publiken på Örjans Vall. Ett tag såg det riktigt mörk
Som så många gånger tidigare i år öppnade hemmalaget Halmstad positivt. Bland annat slog sommarens stjärnskott Oliver Silverholt (är hypen förtjänad eller är vi bara glada att någon i laget konstant levererar på en jämn och relativt hög nivå?) en riktigt delikat markpassning på 40 meter till Gudjón, som tyvärr inte kunde hitta till skottläge. Men precis som vanligt blev HBK allt mer lättlästa ju längre matchen led och målchanserna hopade sig inte direkt. Syrianska tackade för det och tog för sig. Redan i den nionde minuten hittade gästerna igenom med en djupledsboll som Klubbens illa positionerade backlinje inte alls hade koll på. Bollen gick sedan fram till Sebastian Rajalakso som helt ren och från knappt tio meter framför mål inte gjorde något misstag. 0-1 till Syrianska. I övrigt var det en hyfsat chansfattig halvlek som avspelades. Lagen gick till halvtidsvila med resultatet 0-1. HBK:s bästa chans i första halvlek hade Baldvinsson när han precis innan paus inte riktigt fick foten på ett hårt inspel från kanten.
Låt mig då summera första halvlek. HBK är ineffektiva i sitt anfallsspel och hittar sällan fram med den avgörande passen. Det går helt enkelt för långsamt när man går till attack. Försvarsspelet är egentligen ganska stabilt men i den här matchen räckte det med ett kollektiv misstag för att gästerna skulle kunna konvertera det till ett mål. Förutom målet var båda lagen lika chansfattiga framåt.
I början av den andra halvleken kändes det som det var same old, same old, som i första halvlek. HBK övertygade knappast i anfallsspelet. Matchen känns stagnerad fram tills det återstår ungefär en kvart av ordinarie tid. HBK har då ersatt Baldvinsson och Blomberg med Antonsson respektive Fagercrantz. Lite senare kommer även Rojas in istället för Landgren. Fagercrantz bidrar med en hög lägstanivå samtidigt som det känns som vi får ett bättre flyt i uppspelsfasen med Rojas som spindeln i nätet på innermittspositionen. Och nu börjar anfallen hagla. I den 79:e minuten får ”Fagge” bollen cirka trettio meter från mål och han gör en fin 270 graders dragning innan han avlossar bössan. Skotten styrs på en försvarares ben och ställer målvakt Dwayne Miller som dock precis hinner tillbaka och tippar iväg bollen… rakt i gapet på Marcus Antonsson! Den unge anfallaren gör inget misstag utan bredsidar enkelt in den livsviktiga kvitteringen! Det återstår i det här skedet cirka tio minuter plus tillägg och Klubben ångar på för ett vinstmål. Boman nickar i ribban, Westerberg har ett skott som är ett par grader ifrån krysset och HBK har en potentiell straffsituation, som domaren tyvärr friar. Trots 6 (!) tilläggsminuter kommer det inget vinnande mål, matchen slutar 1-1.
Det var uppenbart att det handlade om en match där båda lagen var i desperat behov av poäng. Matchen kännetecknades i mångt och mycket av hårt spel (av båda lagen) och av osportsligt maskande (bortalaget). Ständigt avbröts matchen, antingen för frispark eller för att någon spelare (återigen bortalaget) blev liggandes i smärta. Hela åtta gula kort delades ut, tre till HBK och fem till Syrianska, varav flertalet var för icke-spelrelaterade incidenter, såsom snack mot domarstaben och maskning. Dessutom fick båda lagen varsin person ur tränarstaben uppvisad på läktaren.
På det hela taget kan man säga att HBK tappar boll för enkelt. Ofta börjar anfallsförsöken med att målvakt Lukic drar iväg en långboll mot Boman som kanske vinner höjdkampen mot motståndarbacklinjen men sällan lyckas hitta någon medspelare med den påföljande nickskarven. Så ser det ut ungefär tre av fem gånger HBK försöker attackera. De övriga två femtedelarna är att man försöker spela ett kortpassningsspel längs marken och antingen a) efter att ha rullat runt bollen i backlinjen ett par gånger utan att ha hittat några egentliga alternativ framåt kör på en långboll mot Boman (se ovan) eller b) lyckas få fram bollen till en yttermittfältare som avancerar men misslyckas med den sista eller näst sista passningen. Tyvärr är bolltempot väldigt lågt samtidigt som rörelsen i laget är dålig vilket gör det enkelt för motståndarna att täcka passningsvägarna och bryta anfallet i en tidig fas. Tyvärr verkar Jens ha lika dålig koll som jag på hur man triggar igång den anfallsviljan som vi ju faktiskt har sett i HBK periodvis i år.
Det viktigaste med resultatet i den här matchen är trots allt att Syrianska inte knappade in på oss i tabellen. Nu har vi fortfarande fyra poäng ner till den absoluta jumboplatsen. Det är dock en jämn bottenstrid i år och snart måste vinsterna börja komma om vi är intresserade av ett allsvenskt kontrakt även nästa år. Varför inte börja nästa match mot ett böljigt MFF?