Tack för 2023!
När snön nu faller över Sverige och 2023 börjar gå mot sitt slut passar det bra att blicka tillbaka på HBK-året 2023, mitt bästa fotbollsår någonsin, året mina drömmar slog in.
Jag känner en enorm tacksamhet över den fotbollssäsong vi under 2023 fått uppleva. HBK stannade till slut kvar i Allsvenskan för första gången sedan 2014 och bjöd på en rad oförglömliga ögonblick längs vägen. Men det är långt ifrån bara på planen som HBK gjort sin bästa säsong sedan glansdagarna och det har varit fruktansvärt kul att följa HBK på alla plan i år. Bara en sådan sak som att HBK, oavsett vad förståsigpåare i svenska fotbollspoddar vill hävda, tagit ett stort kliv på sociala medier och producerat stora mängder bra material som drivit intresse och givit säsongen ytterligare krydda, tack. HP:s utökade HBK-bevakning med mer eller mindre dagliga artiklar om HBK ska också ha ett stort tack. Men det är inte spelare, ledare och andra klubbarbetare jag främst vill rikta mitt största tack mot, det finns en i sammanhanget betydligt viktigare faktor och det är er jag främst vill rikta den här texten till.
Förra säsongen började det märkas av att Örjans vall är något annat än på mycket länge, förmodligen någonsin. En delvis ny typ av publik har tagit sig längs Nissan till landets finaste arena, och många har letat sig mot mitten på Örjans valls västra läktare. Få kan ha missat vad det har gjort för inramningen och upplevelsen av att gå på fotboll på Örjans vall. Jag förstår att alla inte är odelat positiva till denna utveckling och visst har den fört med sig saker som tidigare inte förknippats med HBK, men det är för mig bagateller i sammanhanget.
Sedan jag kring 2016 började gå frekvent på HBK, mer än ett par, tre Örjans vallbesök om året samt någon bortamatch på ”hemmaplan” 50 mil från Halmstad har jag alltid drömt om denna säsong men aldrig trott att drömmarna skulle slå in. Jag har älskat att stå i mitten på västra ståplats och sjunga för HBK, oavsett hur få vi varit. Jag har varit på mycket fotboll i Stockholmsområdet och visst har man inte kunnat undgå att snegla avundsjukt mot större klubbars läktare, mot tifon, mot de enorma folksamlingarna, mot pyrotekniken. Men inte någonstans har det varit i närheten av realistiskt att ens hoppas på en promille av det hos HBK. Drömmar stannar oftast vid just drömmar men ibland slår de in. Tack, alla ni som bidrar till en med HBK-mått mätt otrolig inramning på Örjans vall, ni som gör att fotbollsåret 2023, mitt sista år innan 30 blev det bästa hittills.
Det är svårt att förklara mina känslor utan att bli något Marcus Birro-överdådig i formuleringarna, men för mig som under många år stått i en relativt tom klack är en sådan oväsentlighet som att behöva tränga sig genom en folkmassa för att nå samma plats i klacken som vanligt oändligt stor. Att åka tåg till Varberg där var och varannan vagn ekar av HBK-sånger för att sedan samlas flera hundra HBK.are i en annan stad, och sen som grädde på moset få se HBK avgöra på det sättet man gjorde är det absolut största jag fått uppleva i mitt fotbollsliv. Större än alla bortamatcher i Europa med mitt engelska lag, större än cupfinalen på Wembley, större än alla Londonderbyn. Det var inte i München, Glasgow eller Manchester mitt fotbollsliv peakade, det var en junidag i Varberg. Det som de senaste två åren uppstått och som har drivits från västra ståplats har gjort mitt liv så mycket rikare. Även under den bitvis tunga hösten har det varit roligare än någonsin att gå på Örjans vall, att åka till Värnamo, Göteborg eller Norrköping och jag vet att många med mig känner samma sak.
Så tack alla ni som känner er träffade, tack för att ni gör Örjans vall till världens otvivelaktigt roligaste plats att vara på, tack för ert driv som bidrar till att flera hundra bollklubbare samlas på en krog i Varberg. Tack för det bästa fotbollsåret i mitt liv, året mina drömmar slog in!
