Triumfen på Olympia: HIF-Halmstad 1-4
Kom till Helsingborg vid 4-tiden med tåget och det var värsta polispådraget ute på Järnvägsgatan. Tänkte att är det "Fjärås" och gänget som är ute och vevar mitt på blanka eftermiddagen? Halmstad hooligans, finns dom? Men nej, det var en fredlig demonstration och "lugna gatan" skulle fortsätta hela kvällen för HBK.
Regnet började strila ner strax innan vi äntrade matchbuss 84 mot Olympia iförda våra HBK-kepsar. Väl framme på matcharenan placerade jag Joel D (33 år och bollklubbare) och Joel E (9 år och HIFare) på varsin sida av mittgången för att hålla supporterfraktionerna åtskilda från start. Matchen kunde börja!
Halmstad kom till start med en helt förväntad elva, där den enda förändringen mot senast var att Richard Magyar ersatte avstängde Liverstam i mittlåset. Marcus Antonsson fick fortsatt förtroende jämte Boman på topp.
Redan från början kändes det som att HBK hade bra kontroll på denna match. Man såg betydligt piggare ut än HIF och förde det mesta av spelet. I matchminut 26 stack Kristinn Steindórsson fram skallen på ett inspel från Jesper Westerberg och kunde sätta 0-1 bakom en helt ställd Pär Hansson i HIF-målet, En stund senare fick HBK ännu ett bra läge när Mikael Boman kom loss till höger i straffområdet men lyfte bollen strax bredvid målet.
Tvåan skulle ändå komma när "Bosse" kunde skarva in en boll från Marcus Antonsson efter en snabb omställning på vänsterkanten. Då stod matchklockan på 33 minuter. Läget kändes helt lugnt därefter och jag satt och tänkte att "håll nu bar detta halvleken ut". Men då hände det som inte fick hända. HIF kom runt på Halmstads högerkant och Mikael Dahlberg kunde raka in 1-2 strax innan paus. Jag grävde direkt ner mig i psykoanalyser om hur oerhört viktigt detta mål kunde vara för HIF i fortsättningen men profeten Joel D höll huvudet kallt och sa "3-1 kommer ändå att sitta snart".
Ville inte göra några förändringar i paus utan behöll min plats 177 på sektion 35, däremot ville nu Joel E komma över på "HBK-sidan" vilket gjorde mig en aning konfunderad. Jag skulle dock snart bli lugnare igen. Redan 4 minuter in i andra halvlek satte Antonio Rojas 3-1 till Halmstad genom ett skott i burgaveln efter en hörna och den psykologiska balansen var återställd! Halvleken rullade därefter vidare på ett ganska behagligt sätt (även om jag själv hela tiden var nervös så in i h-vete) HBK låg hela tiden rätt i positionerna och tillät inte Helsingborg att skapa särskilt mycket. Tvärtom var det Halmstad som vaskade fram de farligaste chanserna genom flera omställningslägen - både Marcus Antonsson och Viktor Ljung var nära att näta.
Gudjon Baldvinsson ersatte Marcus Antonsson i minut 75 och exakt 12 minuter senare spelade han fram Mikael Boman som helt fri kunde sätta fyran för HBK - ÄNTLIGEN kunde man slappna av! Inte för att det på något sätt egentligen kändes oroligt utan mest för att fotboll är ett spel där det kan gå väldigt snabbt och egentligen ALLTING kan hända (fråga bara Elfsborg). Och allting annat än tre poäng för HBK i denna match hade känts oerhört jobbigt!
Ja, vad ska man säga? Jo, att detta var en fullständigt charmant match av Halmstad! Hela matchen låg man rätt i positionerna, hade bra rörelse, ett bra passningsspel och pressade Helsingborg helt rätt i deras uppspelsfas. HELA LAGET jobbade exemplariskt TILLSAMMANS matchen igenom. Vill egentligen inte ta ur några "toppar" men Joseph Baffo var lysande i mittförsvaret. Viktor Ljung fortsätter övertyga och "Kiddi" ligger bakom mycket framåt. King Gyan ger stadga åt det centrala mittfältet och Antonio Rojas har höjt sig flera nivåer. På topp är självklart Mikael Boman stjärnan med sina två mål men Marcus Antonsson gör det också bra med sina löpningar som öpnnar för "Bosse" - snart kommer nog målen också för Marcus. Ja, det blev ju nästan hela laget det!
Och vad ska man säga till oss gnällspikar som klagade hela våren när resultaten inte kom? Att vi ska gå och lägga oss kanske? Javisst! Jag går gärna och lägger mig och låter mig köras över av en ångvält med Jens Gustafsson vid ratten, det kommer bli så j-vla skönt. Jens har visat att TÅLAMOD och TRO på sin idé ger resultat i det långa loppet. Men vad vi gnällspikar möjligen kan ta med oss är att när ändringarna i startelvan kom så gjorde resultaten detsamma. Den viktigaste förändringen är nog ändå att med Viktor Ljung i laget har vi fått en riktigt bra fungerande vänsterkant.
Med 27 poäng och åtta omgångar kvar känns det som att hösten 2014 nog ändå inte kommer att bli så lång för HBK. Men då var det en fågel (Jens?) som viskade i mitt öra "det är bara hårt arbete som gäller, hela vägen in i kaklet"! Visst f.n ja, det är INTE över nu, PG!
