Krönika: vad ÄR egentligen en premiär?
En inställd premiär är också en premiär som Lundell sa.
Söderstadion den 9 april 2012: HBK möter Hammarby i premiären av Superettan och matchen slutar med seger 1-0 för de grönvita och Halmstads nyförvärv Peter Nyström byts ut med en lättare skada om jag minns rätt.
Studenternas i Uppsala april 2016: Sead Haksabanovic (ännu ej 17 år fyllda) gör sitt första mål i elitsammanhang redan efter knappa minuten men Sirius vänder senare till vinst med 2-1.
Stora Valla I Degerfors april 2018: nyförvärvet Andreas Hadenius gör 1-0 tidigt och HBK vinner en premiär som i övrigt lämnade ganska mycket att önska med 2-1.
Så: premiärförlust 2012 och 2016 alltså följt av allsvenskt avancemang. Premiärvinst 2018 och en slutlig medioker femteplats. Så ge fan i att vinna i Jönköping på tisdag HBK!? Fast vänta nu. Matchen på Stora Valla var ju egentligen ingen premiär utan ”premiären” spelades den 14 juni på Örjans vall av känd anledning. En inställd premiär är ju också en premiär som Uffe sa. Men det gick ju lika bra då! Vinst med 2-1 sedan nu skadade Johan Oremo knoppat in segermålet mot Helsingborg på övertid.
Så slutsatsen blir? Att vi, precis som med försäsongsresultat och cupspel, nog ska låta bli att överanalysera premiärer. För det är inte premiärmatchen eller bottennapp hemma mot dito konkurrenter som kommer att avgöra om Halmstads BK spelar allsvenskt 2020 eller inte, utan det är om vi över en hel säsong är tillräckligt bra och tar de poäng som krävs. Och ifjol var vi helt enkelt inte tillräckligt bra.
I år är känslan annorlunda och laget har under Andreas Johanssons ”ledning” otvivelaktigt tagit flera steg framåt. HBK har visat att man organisationsmässigt och defensivt kan matcha lag på allsvensk nivå, men kommer man att klara av att luckra upp de skyttegravsförsvar som drygt 100 år efter slaget vid Somme kan komma att reformeras i ”superettsk” tappning och göra de 60 mål som Keith Millen vill ha? Det tror jag blir den stora nöten att knäcka.
Men grejen med en premiär är väl annars bäst beskriven som en härlig känsla där allting ligger orört framför en. Där allting kan hända och alla möjligheter finns och där vi egentligen inte vet ett skit om vad framtiden kommer att föra med sig. Därför skulle jag aldrig mena att detta är en serie som favorittippade HBK bara kommer att springa hem för mycket kan och kommer att hända längs vägen. Vissa lag kommer att överraska och andra kommer att falla ur ramen. Förhoppningsvis blir det inte HBK som gör det sistnämnda - och då når vi kanske också vårt mål.
