X i taket! Också.
HBK bärgade en pinne på bortaplan - med elva gubbar på plan hela matchen!
Janne Jönsson hade bestämt sig för en 4-5-1 uppställning vilket jag tyckte verkade som en bra lösning på förhand. Mer folk centralt för att stävja ett förmodat bollrullande AFC och Sead in på sin ”rätta” plats utan att frångå det ”trygga svenska folkhemmet” med 4 man i backlinjen! ”Gabbe” och Alho på kanterna som offensivt understöd till tunge target-gubben Tveter ensam på topp. Mums!
Matchbilden blev inte den förväntade i första halvlek utan det var HBK som hade det mesta av spelet. Nikolai Alho tvingade Tim Erlandsson till att tippa en frispark i stolpen men bollen kändes aldrig nära att gå in - utan mer som ett lite markligt ingripande av den Halmstadborne AFC-målvakten. Gudmundsson slet sig loss på kanten och sökte Tveter. Och den nyss nämnde norrbaggen hade senare halvlekens bästa chans när han mötte ett inspel från höger med en volley tätt, tätt utanför.
Efter dryga halvtimmen tvingades Jesper Westerberg utgå efter en sträckning baksida lår. Han ersattes av Adnan Kojic och istället för rutin fick vi in mindre skägg och lite mera fart! ”Jämt skägg” kan jag nog tycka i slutändan (haha). Halvleken var ganska händelselös med torftig fotboll och inramningen på läktarna inte direkt i klass med den på Wembley eller den på Gavlerinken igår heller för den delen - och jag fick mig en liten funderare på varför i h-vete jag lägger tid på detta? För femtioelfte gången under de senaste 30 åren kom jag till insikten att jag är kär!
Andra halvlek började med ett betydligt rappare AFC och målfarlige Mohamed Buya Turay slet sig loss till ett friläge i straffområdets högerkant, men där gjorde Isak P en fin räddning och var även snabbt på fötter för att hinna boxa bort returen. Efterhand tog HBK åter tydligare tag i taktpinnen (56 % boll totalt) och ett inspel från Sead Haksabanovic smet precis utanför stolpen där både Alho och Adnan Kojic var nära att hålla sig framme. AFC provade en frispark från egen planhalva och den höga bollen gav Isak vissa problem.
Hörnstatistiken vann Eskilstunagänget med hela 9-1 men just hörnor känns inte som lagets paradgren – i varje fall inte mot välväxta herrar som Johansson och Liverstam i HBK:s mittförsvar. I matchens absolut sista sekunder hade Halmstad sedan ett bra läge att avgöra men Seads frispark skruvade sig någon meter utanför målvaktens vänstra kryss. Matchen slutar oavgjort vilket får ses som ett ganska rättvist resultat med viss mersmak för ett HBK som ändå låg närmast segern.
Kan tycka att vi ska vara nöjda med dagens poäng på bortaplan. AFC har visat i årets allsvenska att man inte är helt lätta att ha att göra med - även om min känsla är att man ännu inte är samma välspelande piano som i fjolårets Superetta – ganska naturligt kanske med flera nya pjäser som ska spelas in? Men HBK visade att man med en ny formation klarade av neutralisera en svårspelad motståndare på välvattnad plastmatta (i motsats till HBK som har strategin att låta det naturliga växa långt och låsa in vattenkannan). 4-5-1-fomationen fungerade väl men möjligen på bekostnad av att offensiven blev lite lidande. Laget känns stabilt helt enkelt, det är knappast sprudlande men heller aldrig panikslaget utan det känns som om det finns en fungerande grundstruktur.
Sead Haksabanovic hade ingen av sina större dagar men är likväl inblandad i några farligheter – ett signum för en blivande storspelare! Plus också för Nikolai Alho som ofta försöker ta den rakare vägen mot mål och har en bra fot på ”fasta”. Och Marcus Johansson växer allt mer in i den allsvenska kostymen.
5 pinnar och en tionde plats i nuläget – en helt OK inledning på det nya allsvenska äventyret!
Och visst fasen ja! 11 gubbar på plan hela matchen. X i taket!
Också.
Matchfakta