Hej Andreas Fällström!
Först ut i en serie intervjuer med fd. Siriusspelare fick jag några ord med Andreas "Fälla" Fällström. Fler intervjuer med titeln "Hej", där jag bl.a. pratar Siriuskarriär och vad som hände sen kommer att komma här på SvenskaFans-sidan. Tills nästa idolsamtal - enjoy!
Familjen Fällström var en riktig fotbollsfamilj. Pappa Christer och hans äldsta son Mattias var elitdomare, medans yngste sonen Andreas valde spelarkarriären och den tog honom till Uppsala och Sirius. Inför säsongen 2000 lämnade Andreas ”Giffarnas” avbytarbänk mot studier i Uppsala och spel i Sirius. Det kom att bli två säsonger i blåsvart innan karriären fortsatte i GUSK.
Hur gick det till när du skrev på för Sirius?
- Jag kom in på sjukgymnastikprogrammet och sökte en klubb i Uppsala att spela med. Provtränade med VP först, men de hade inte plats över i truppen. Då hörde Sirius av sig och då var det bara att skriva på.
Var det några speciella spelare i laget som du "klickade" med? Tänker både på- och utanför planen.
- Det jämnåriga gardet med ”Clage”, ”Antou”, och ”Gurra” Segerström hade jag mycket kul med, "Bylle" likaså. Gillade alltid ”Kjelledine”, även om han var äldre än oss.
Du fick mest spela ytterback, men det var väl inte den positionen du helst spelade på?
- Nä, var ju central mittfältare i grunden och har alltid sagt att jag skulle lägga av den dagen jag var äldst i en backlinje. Den dagen kom dock tidigare än vad jag hade tänkt. Som 20-åring spelade jag i en backlinje med ”Smara”, ”Gurra” och ”Salle” mot BP borta. Jag hade Max von Schlebrügge på min kant.
Max kom att göra några landskamper och spelade många säsonger i ”Bajen”. Du gick vidare i din karriär till GUSK. Hur många miljoner betalade Gidlöf?
- Det var en grym övergång för alla parter. Jag slapp bänken i Sirius och Sirius slapp mig. GUSK fick en någorlunda habil spelare för billig penning (läs: gratis).
Västra sidan supportrar Sirius som vi vet. ”Giffarnas” klack kallar sig Patronerna. Det är tack vare dig att de finns. Berätta hur det kommer sig.
- Hade några klasskompisar som ville hjälpa mig nå framgångar i Sundsvalls A-lag, så de bildade därför patronerna för att heja fram mig. Det stod kort om det i ett reportage i Offside. (Nummer 6, 2014)
Säg den fotbollsspelare i Uppsala som från dåtid till nutid kunnat leva på sin sport. Blev det att du fick användning för dina sjukgymnaststudier efter din karriär?
- Jodå, händer fortfarande att jag tejpar någons fot eller masserar vid behov, men sedan bytte jag ju inriktning till jurist istället.
Äpplet kanske inte faller så långt ifrån trädet trots allt? Två fotbollsdomare i familjen och så du som jurist som försöker bidra med lite rättvisa med det du tar dig an. Men hur mycket förståelse hade du för domarnas val på planen? Höll du med de i 9 fall av 10 eller snarare i ett fall av 10?
- Så länge domaren dömde i min favör höll jag med, i övrigt inte. Jag har nog aldrig varit domarnas favorit, jag måste ha varit otroligt jobbig att döma.
I mitten av 2000-talet valde en stomme ur GUSK att varva ner och då bildades Citykamraterna. Ett lag som joggade igenom seriesystemen innan Edsbro blev kränkta (en annan story). I laget fanns spelare som Andreas ”Andy” Bachmann, Jimmy Zetterlind, Stefan "Doc" Johansson, samt målvakten Robert Nordqvist som nu var vänsterytter, men även världsmästaren (!) Johannes Gustafsson. Många av er var inte särskilt gamla då ni trappade ner. Var ni mätta på att träna veckans alla dagar?
- Ja, spelar man i div 1-2 i flera år så tränar man lika mycket som elitlagen men får inte samma pröjs eller andra förutsättningar. Många i laget kände att det var dags att göra andra saker i livet med. Jag plockade upp hockeyn igen och började spela med GH i divison 3 och började göra saker som vanligt folk alltid gjort, åka på semester etc. Trodde det skulle bli mer fritid, men detta var innan vi såg hur serieprogrammet såg ut.
(Notis: Undertecknad missade publikmatchen mot IFK Norrköping då jag vaktade målet för Citykamraterna i en bortamatch mot Skånela. Vi vann med 14-1. Håller med om att spelschemat ställde till det ibland.)
En fjäder i hatten måste ju varit finalen mot GUSK (!) i Upplandscupen, 2006. Tyvärr förlorade ni finalen, trots bonusstraffarna ni blev tilldelade och dessutom valde att bränna. Kanske var det då roligare att slå ut Sirius på vägen. Ett Sirius som hade spelare som Jonas Bylund, Daniel Periera och Martin Eriksson på planen.
Det gjorde inte ont att slå ut Sirius just då.
Innan vi avslutar intervjun undrar nog alla Iron Maidenfans - vilken är deras bästa låt?
- Hallowed be thy name är svår att inte undvika i detta sammanhang, även om The trooper är en personlig favorit med.
Tack för pratstunden Andreas! Stay metal ??
