Hemmapremiär!
Det är med en viss bitterljuv känsla jag tar mig an dagen som vanligtvis är den bästa på året. För även om förväntan och taggningen stegrar ju närmre lördagen vi kommer, så blir det samtidigt smärtsamt påtagligt med allt det vi går miste om.
Jag orkar knappt tänka på en parallell verklighet utan covid och restriktioner. Det gör ont i hela kroppen att se väderleksrapporter som lovar vår och solsken. Jag påminns om röklukten, om sångerna och ett pulserande Södermalm. Låt oss verkligen hoppas att vi snart får stå där igen.
Men med detta sagt så ska jag försöka undvika att dra ner alla er i min egen fotbollsmässiga depression, utan istället försöka se till det som fortsatt är vackert. För det finns, trots den enorma längtan i bröstet, mycket att se fram emot på lördag.
Visserligen tog Malmös sena vinstmål till viss del udden av den hybris som rättmätigt har byggts i upp Bajenland, efter derbyvinster och avancemanget till finalen i svenska cupen. Men på det stora hela är framtiden fortsatt ljus och med den svåraste bortamatchen för året avklarad så finns det mycket som pekar på en framgångsrik säsong.
Jocke Björklund meddelar på den officiella hemsidan att, förutom Paulinho och Oliver Dovin, som har en lättare känning, är truppen skadefri. Det är givetvis glädjande besked och leder till välkommen konkurrens i truppen. Det bör öppna upp för möjligheten att dels spela ihop en backlinje som över tid blir mer samspelta än det vi fick se prov på i fjol, men också att vi kan ställa upp med ett mer ordinarie mittfält. Darijan Bojanic har än så länge bara kunnat delta sparsamt, men nu tyder mycket på att han får starta i sin sittande roll på mittfältet, och känslan är att han kommer behövas, för att kunna luckra upp ett förmodat tillbakapressat Mjällby. Sen återstår det att se om Sandbergs fysik är redo för en startplats eller om vi får se Aziz, alternativt det lite mer offensiva alternativet Rodic ute till höger i backlinjen. I övrigt känns startelvan, trots den tilltagande konkurrensen, ganska så självskriven.
Anfallstrion bestående av Ludwigson, Selmani och Amoo har redan nu absolut visat prov på att de lever upp till de högt ställda förväntningarna men känslan är att det finns väldigt mycket mer att ta av här. Amoo potential är nästan svindlande och efter ständiga rykten om klubbar som är ute efter honom, så är det redan nu mycket som tyder på att vi dessvärre inte kommer få se honom så mycket mer än den här säsongen, så vi får passa på att njuta! Astrit har med hela sitt väsen tagit hela Bajenland med storm, men det har också synts tydligt att han har lidit av sviterna efter viruset, då spelet inte fullt ut har fungerat för honom. Låt oss hoppas att han, med ytterligare en träningsvecka i ryggen, nu också kan leverera på planen, på samma sätt som han levererar som pådrivare och frontfigur i det som är Hammarby 2021.
I intervjun med Björklund så meddelas det även att Aimar Sher nu är redo för matchspel och även om vi såklart inte snackar om några 90 minuter här, så lät det som att ett inhopp i allra högsta grad är aktuellt. Det ska bli väldigt kul att isåfall få se honom på planen igen och förhoppningsvis ta ytterligare kliv iförd världens snyggaste mustasch.
Signalerna som sänts ut från spelare och ledare i veckan, är att det är ett revanschsuget lag, som förhoppningsvis kommer se till att Mjällby får sota för den tappade poängen ifrån förra helgen. Mjällby som, efter deras succé i allsvenskan 2020, valde att ge tränare Marcus Lantz sparken, och istället gick vidare med årets tränare, Christian Järdler. Ambitionen för dem i år är att bli ett mer spelande lag och det låter på förhand som att det kan passa ett taggat och högt pressande Hammarby oerhört bra. Vi får väl verkligen se hur mycket det blir av de där ambitionerna i just den här matchen, men det kanske inte blir en helt och hållen parkerad buss iallafall.
Avspark är 15.00 och vi får hoppas att det är någonstans där som krossen av listerlandets stolthet inleds.
Forza Bajen!!
